Sören Holmer, Sandviken, har avlidit i en ålder av 77 år. Närmast anhöriga är hustrun Gun-Inger samt barn och barnbarn.
Vår karismatiske, kloke och gode vän Sören har efter en tids sjukdom avlidit på Gävle lasarett, en vecka före sin 78-årsdag. Ett svart hål har plötsligt uppstått i vår kollektiva minnesbank, den som vi har haft så mycken glädje av vid våra återkommande träffar. Ett hål som inte går att laga.
Så oändligt roligt vi har haft tillsammans! Några av oss ända sedan folkskoletiden, och sedan genom hela skolsystemet i Skellefteå. Därefter vidare under studietiden i Uppsala. Och så har det fortsatt genom åren.
Efter studenten, värnplikten och sommarjobb för att klara det ekonomiska bar det av ut i Europa för några av oss. Detta var före tågluffningens tid, men vi hade turen att få låna en bil med vilken vi tog oss genom flera av Europas länder. Ett stort äventyr på den tiden! Slutmålet var Paris. Vid den här tiden var existentialismen på modet, och Paris var en hägrande dröm för många i vår generation. Sören var den störste frankofilen av oss alla, och sin vurm för det franska behöll han hela livet.
I Uppsala träffade Sören flickan från Lycksele, Gun-Inger, som blev hans hustru. De gifte sig 1968, och varje sommar tillbringade de en tid i hennes hemtrakt där hjortronplockning och annat gav sinnesro.
Efter examen började Sören sin yrkesbana som adjunkt i matematik och samhällskunskap, och slutade så småningom som gymnasierektor i Sandviken. Ingen dålig resa för pojken som under sina tidiga skolår bidrog till försörjningen genom att dela ut morgontidningarna innan han gick till dagens första lektioner i skolan.
Vi gamla studiekamrater har fortsatt att träffas i Uppsala några gånger per år, höjdpunkter för oss alla. Saknaden efter vår vän Sören är avgrundsdjup, men vid våra framtida träffar kommer han förstås ändå på något sätt alltid att vara med.
Vila i frid, Sören!
Vännerna Anders Forslund, Kjell Wahlberg, Martin Holmström, Torolf Lönnerholm