Sören Ågren, ursprungligen från Åbyn, Burträsk och Skellefteå har somnat in på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg efter en kort tids sjukdom i sviterna av covidinfektion.
Sören föddes 1942 i Åbyn som andra sonen till Elma och Frans Gustav Ågren. Gick yrkesskola och utbildade sig bland annat inom mekanik, svarvning och slipning. I Skellefteå arbetade han sedan på Forslunds, Alimak, Hiab Foco och Bahco Hydrauto. När flytten gick till Göteborg, började han på Berggrens Mekaniska i Kållered där han arbetade fram till pension.
Vid värnplikten 1960-61 i Boden träffade han Barbro. De bosatte sig därefter i Skellefteå, gifte sig 1963 och året därpå föddes första barnet Susanne. Fem år senare föddes andra dottern, Maud.
Pappa besatt en stor yrkesskicklighet, där han vid sidan om sitt arbete bland annat slipade skridskor till spelare i Skellefteå AIK på 70-talet. Han hade stort intresse för säkerhet, lämnade in många förbättringsförslag som premierades på sin arbetsplats och var i många år skyddsombud. Uppfinningsrikedomen ledde även till patent inom brandsäkerhet och priser från Ingenjörsakademin i Stockholm.
Sommarstugan på Långnäsudden i Östanbäck blev ett kärt projekt i många år. Där byggdes både själva stugan och möbler för hand. Träslöjd var en omtyckt hobby och han var även träslöjdslärare för ABF i flera år. Renovering av 30-talshuset på Lillhemsvägen på Älvsbacka gjordes från källare till skorsten, samt tillbyggnad av garage.
Vänkretsen var stor, intresset för dans till dansbandsmusik gav stor glädje och efter första resan till Marocko 1986 besöktes trettiofyra länder världen över, den sista gick till Förenade Arabemiraten och Abu Dhabi 2017.
1994 gick flyttlasset till Göteborg där båda döttrarna bosatt sig. Åren som följde anlände fyra barnbarn, Robin, Paulina, Joacim och Mathilda som blev morfars ögonstenar. Han var en person som ställde upp för sina nära och kära, behövde barnbarnen skjuts till fritidsaktiviteter så fanns han där i ur och i skur. Renovering av huset på Lindrothsgatan hanns också med och otaliga är de timmar då han hjälpt oss med våra hus och bilar. Han var också daghusse till våra tre hundar under många år.
Pappa var en glad och hjälpsam person, som hade lätt för att knyta till sig vänner. Sista åren efter pensionen engagerade han sig i styrelsen för bostadsrättsföreningen där han bodde och hjälpte till med allehanda fastighetsskötsel, att slå ner på takten var inte hans melodi.
En älskad Pappa, morfar, Svärfar och vän har lämnat oss djup sorg och saknad men med tröst om att han nu finns på en bättre plats där hundarna väntat på sin älskade husse.
Susanne och Maud