Tisdagen den fjärde augusti somnade Sigrid Andersson lugnt och stilla in. Hon blev 81 år. Närmast anhöriga är döttrarna Maria och Anna-Karin med familjer samt svägerskan Anna-Märta.
Sigrid föddes den första juli 1939. Sommartid var det vanligt att flytta ut till bagarstugan, så hon kom till världen i bagarstugekammar´n. Hon och hennes äldre bror Tore växte upp i Hökmark. Efter avslutad skolgång i Lövånger kom hon att gå lanthushållsskola i Dalkarlså. Där fick hon lära sig att väva och tillverkade sin Västerbottensdräkt som hon ofta bar vid högtidliga tillfällen.
Hon jobbade en tid som hembiträde bland annat i Skråmträsk. Sigrid hade sedan en tjänst på det som då hette ålderdomshemmet i Ånäset.
1964 gifte hon sig med Tage Andersson och de bosatte sig i hans föräldrahem i Lövvattnet. De drev ett mindre jordbruk med mjölkkor och grisuppfödning. Mjölkhanteringen var välskött och de fick efter 25 års prickfria mjölkleveranser motta en guldmedalj som delades ut av kungen.
Sigrids och Tages första barn var en son som dog innan födseln vilket naturligtvis var en stor sorg för dem. Sedan fick de två döttrar Maria och Anna-Karin. Så småningom utökades familjen med åtta barnbarn som var till stor glädje. Hon hade alltid tid att leka med dem. Många är de raggsockar hon stickat till alla i familjen och de lär värma oss i många år till.
Sigrid var förtjust i blommor, särskilt de vilda som inte behövde någon särskild skötsel. Förgätmigej, liljekonvaljer och kärrvioler kunde göra henne entusiastisk. Däremot gillade hon inte gräsklipparen ... Sigrid och Tage gick gärna långa skogspromenader till gamla boplatser, fäbodar etcetera. Semesterturerna gick ofta norrut. Vilasund var ett återkommande resmål, men de gjorde även bilresor till södra Sverige för att hälsa på släkt och vänner.
För fem år sedan blev Sigrid änka då Tage gick bort i cancer. Hon flyttade så småningom till en lägenhet i Lövånger med utsikt över Avafjärden. Där trivdes hon bra då hon hade nära till biblioteket, affären och kyrkan där hon deltog flitigt. Somrarna fortsatte hon att tillbringa i Lövvattnet tills alla äpplen och vinbär var skördade.
För ett halvår sedan fick vi beskedet att hon hade cancer. Trots sin svåra sjukdom höll hon modet uppe, men nu har hon lämnat oss. Vi saknar henne men har många fina minnen kvar.
Familjen