Vår kära mamma Ruth somnade in på äldreboendet Hedviggården i Kåge, i en ålder av 102 år, på onsdagsmorgonen den 25 augusti.
Ruth föddes i Stormark av föräldrarna Nils och Adelina Karlsson. Hon var den fjärde i ordningen av nio barn. Efter sex år i skola fick hon tidigt gå ut i arbetslivet. Som de flesta flickor på den tiden tjänstgjorde hon som piga på olika ställen.
Sedan hon träffat sin blivande make Aron Håkansson från grannbyn Drängsmark blev hon jordbrukarshustru när Arons hemställe på ”Kläppa” inköptes 1940.
Året efter stod bröllopet och under de följande åren föddes de fyra barnen Lisbeth, Leif, Christer och Per-Gösta.
Trots att jordbruket sannerligen innebar långt mer än heltid, hann hon även med mattvävning och handarbete av alla de slag. Otaliga är de alster som förärats barn, barnbarn, barnbarnsbarn. Ruth som kallades ”Mimmi” av barnbarn och barnbarnsbarn hade fullt kontroll på alla födelsedagar bland sina ättlingar som då uppvaktades med en present, ofta hem tillverkad. Hon var även en duktig matlagerska och när stora delar av familjen samlades till julen längtade alla efter att få avnjuta Mimmis köttbullar.
Ruth och Aron tyckte om att dansa och tog tillvara alla tillfällen att träffa likasinnade när det gavs möjlighet utifrån kreatursskötseln.
Ruth delade makens intresse för idrott, fram för allt skidor och fotboll såväl live som på tv. Hon var en flitig åskådare av Drängsmarks IF:s hemmamatcher, även efter makens frånfälle. På senare år var det barnbarns och barnbarnsbarns idrottsutövande som engagerade.
Kreaturen avyttrades 1980, men makarna fick inte njuta så många pensionärsår tillsammans då Aron gick bort 1990. Trots tilltagande fysiska besvär, men tack vare en otrolig kämpaglöd kunde Ruth fortsätta att bo kvar hemma ända till början av år 2020. Hon fick plats på Hedviggården i Kåge när Coronapandemin satte fart på allvar. Såsom Ruth var till sin natur, accepterade hon även denna nya livssituation men beklagade naturligtvis att besöken från barn och andra släktingar försvårades.
Ruth hade förmånen att behålla ett klart intellekt livet ut. Hon var den man frågade om händelser och personer när det uppstod diskussioner bland de yngre familjemedlemmarna.
Det känns tungt att mamma som var ”navet” i familjen nu har lämnat jordelivet. Vi får förlika oss med att hon fick ett långt och innehållsrikt liv. Hon lever vidare i alla minnen och vi känner en enorm tacksamhet för allt hon gjort för oss alla.
Barnen