Tidigt på morgonen den 5 januari somnade Per-Ola in efter en kort tids sjukdom.
Per-Ola föddes 1939 som yngst av tre bröder till Algot och Vega Eriksson. Hans mor dog när Per-Ola var tre år. Efter några år gifte Algot om sig med Maria (Maja) som Per-Ola sedan växte upp med. Uttersjön var hembyn.
Efter ’’Teknis’’ i Härnösand, flyttade Per-Ola till Stockholm och började jobba på LM Eriksson. I Stockholm träffade han Maud som han gifte sig med sommaren 1965. Året efter fick de tvillingarna Anders och Bo. 1967 ersattes Stockholm med Voullerim där han fick jobb åt F21.
1972 fick han möjligheten att börja jobba i närheten av sina hemtrakter och 1973 gick flyttlasset till Bureå. Huset som han själv var med och byggde blev sedan hans hem livet ut. I huset hade hunden sin självklara plats, nu senast Nellie.
Per-Ola månade starkt om sina nära och kära. Då Maud blev sjuk satte han alltid hennes behov före sina egna. De välkomnade och uppskattade personliga assistenter till hemmet. 1987 byggde han ett fritidshus i Mauds hemby Vängel (Jämtland) dit de återvände varje år även sedan hon blev rullstolsbunden. Som en vän sa ”Per-Ola var en sann vardagshjälte”. 2014 blev han änkeman.
Livet var inte alltid enkelt men han beklagade sig aldrig och var noga med att se till att alla mådde bra, följde hur det gick för barnbarnen och var noga med att uppvakta dem vid högtidsdagar.
Per-Ola hade stort intresse för naturliv och hembygdshistoria. Han kunde sitta timmar vid datorn för att administrera hemsidor och sortera dokument. Han trivdes med att gå och åka skidor i skogen. Uttersjön var den plats han alltid återvände till för att hämta kraft. Hans tacksamhet var stor när Bosse valde att överta hans del av föräldrahemmet.
Per-Ola var mycket social. Under pandemin var telefonsamtalen med släkt, barndomsvänner, gamla arbetskamrater och nya vänner många. De sista åren hade han vännen Ulla. Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Saknaden är stor men också tacksamheten överallt han givit.
Anders och Bo med familj