Vår syster Paula Johansson avled den 20 maj lugnt och stilla i sin bostad på Burträskgårdarna efter en tids sjukdom, 74 år gammal.
Paula växte upp i Södra Åbyn och Burträsk som äldsta dotter till Bo och Sara Johansson. Efter grundskolan gick hon som elev på Edelviks folkhögskola och arbetade en tid i skolans kök. Hon utbildade sig till internatföreståndare på Byske Husmodersskola, flyttade sedan till Stockholm och arbetade där under mer än tre decennier med köksservice på olika institutioner inom kommunal och landstingskommunal verksamhet. Merparten av tiden arbetade hon som gruppchef med ansvar för allt från ekonomi och inköp till personalledning och redovisning, och hennes kokkonst var mycket uppskattad bland boende och personal inom verksamheterna.
Efter att ha belönats i Stockholms stadshus för lång och trogen tjänst återvände hon några år före pensionen till Burträsk till våra föräldrars egnahem på Fredriksberg där hon biträdde vår mor på ålderns höst. Hennes ideella engagemang koncentrerades i första hand till Röda Korset, där hon satt i burträskkretsens styrelse. Hon stödde också ekonomiskt andra behjärtansvärda ändamål, bland annat Operation Smile.
I Burträsk fortsatte Paula att arbeta i kommunal tjänst, nu med äldreomsorg i Skellefteå kommuns regi. Hon gjorde allt för att glädja och uppmuntra de äldre socialt, inte minst med uppskattade samtal på den gemensamma dialekten. Emellertid gjorde det uppskruvade tempot och de alltmer ansträngande lyften i verksamheten i kombination med en successivt sviktande hälsa att krafterna tröt de sista yrkesverksamma åren. De allra sista åren behövde hon själv få bistånd med de personliga göromålen och hon hade då flyttat till en lägenhet med serviceboende.
Paula bildade aldrig egen familj, men hon hade en verklig ”storfamilj” då hon var mycket älskad och uppskattad i sina kretsar av vänner, släktingar och grannar. Hon utvecklade goda relationer med alla i sin stora släkt, över generationsgränserna. Inte minst syskonbarnen vittnar om Paulas stora engagemang och genuina intresse för dem. Hon byggde också under sin långa stockholmsvistelse upp ett flertal väninnekretsar som fyllde hennes fritid på bästa sätt. Uppskattad var hennes kok- och bakkonst även i dessa släkt- och väninnesammanhang, och ville man ha tips på goda maträtter kunde man alltid vända sig till Paula.
Vår syster Paula hade ett stort hjärta och värnade om de svaga i alla lägen, vare sig det gällde människor eller djur. Hon var hjälpsam, osjälvisk och empatisk. Hennes hem i Stockholm stod alltid öppet för den som ville komma och hälsa på eller hade vägarna förbi på väg mot ett reseäventyr. Paula var omtänksam och kärleksfull, lätt att umgås med och krävde mycket lite för egen del.
Att ha mist en älskad syster lämnar en känsla av tomhet – hon har ju alltid funnits där – men vi tänker oss att hon har fått återförenas med mamma och pappa i en annan värld; en värld utan sjukdom och smärta, en värld där glädje och frid råder.
Syskonen Stellan, Eva och Maria