Tisdagen den 28 april avled Ove Karlsson på Skellefteå lasarett i sviterna av COVID-19. Han blev 76 år. Närmast sörjande är makan Ylva, sönerna Fredrik och Thomas med familjer.
Ove föddes i Drängsmark den 11:e augusti 1943 som enda barnet till Henrik Karlsson och Gunhild Hedström. Hans berättelser om glada minnen som fotbollsmålvakt i Drängsmarks fotbollslag vittnar om en glad uppväxt, och en kärlek till fotboll som han försökte föra vidare till sina söner. Efter avslutad 7-årig utbildning på Drängsmarks skola fick Ove sitt första jobb som lärling på Thylins bilverkstad i Skellefteå. Han avancerade och stannade på Thylins till 1966. Under denna tid formades vänskaper som höll i sig resten av livet och firades med trevliga middagar flera gånger per år.
Efter 6 år som serviceman för bilar på Texaco bensinstation, bar flyttlasset till Åsele och den livslånga kärleken Ylva Nylén-Karlsson. Tre år senare, 1975, föddes första sonen Fredrik. Samma år utbildade sig Ove till förare av fordon i tung trafik på Liljaskolan i Vännäs. Andra sonen, Thomas, kom år 1978. Samma år gifte sig Ove och Ylva i Ursvikens kyrka, tillsammans med svägerskan och hennes man.
År 1980 fick Ove nytt jobb som busschaufför på Continentbuss, som senare blev Skelleftebuss, med bostadsort i Bureå, där Ove köpte hus på Hemvägen. Grannskapet på Hemvägen blev en del av den utökade familjen. Vi minns nog alla ljudet av Oves trätofflor på sommaren, och den yrande snön från snöslungan när han skottade även grannarnas uppfarter på vintern. Som far ställde Ove upp för sina barn i vått och torrt, och som medmänniska var han alltid redo att ge en hjälpande hand.
Livet fick en vändning den 13:e Juni 1989 när Ove drabbades av den första hjärtinfarkten. Snart därpå, den 9:e september 1990 kom den andra. Som följd drog han ned på arbetstempot och tog över skolskjutsen till Bureskolan på halvtid. Oves outtömliga värme och glada lynne gjorde honom oerhört uppskattad av familjerna ute i byarna, så till den grad att vissa av barnen ofta kom för att hälsa på även efter pensionen.
I samband med pensionen blev Ove diagnostiserad med Parkinsons sjukdom, och 2017 genomgick han en stor ryggradsoperation efter ett livshotande brott av en ryggkota. Han kämpade tappert med sina krämpor, och insisterade på daglig gångträning med hjälp av Bureås fantastiska hemtjänstpersonal.
Det är med stor sorg vi tar farväl av vår älskade make, far, svärfar och farfar, och vi försöker fylla tomrummet han lämnar med fina minnen, som vi tar med oss framåt.
Han är också saknad av barnbarn, kusiner och den stora bekantskapskretsen.
Makan Ylva, sönerna Fredrik och Thomas med familjer