Om du någon gång varit i Örviken tidigt en morgon, nere vid båtbryggorna, är det stor chans att du har sett en man sitta på en bänk med en kaffekopp i handen, blickandes ut över vattnet och med ett nöjt leende på läpparna. Hade du frågat vad han skulle göra resten av dagen hade du kunnat få en mängd olika svar. Kanske skulle han montera en rullator på en surfingbräda till en kommande revyföreställning. Kanske skulle han laga en båtmotor till någon granne i byn. Kanske skulle han ta ut hunden på en långpromenad i skogen för att tänka stora tankar. Den här mannen var Owe Andersson som hastigt avled den 21 maj 2021 efter en mycket kort tids sjukdom. Han blev bara 72 år.
Owe växte upp i Daglösten hos föräldrarna Anna-Märta och Sigvard Andersson. Fadern dog när Owe var 16 år, vilket innebar ett stort ansvar för Owe i familjens jordbruk. Han inledde tidigt en yrkesbana som mekaniker, först i hembyn och sen på I20 i Umeå. Han träffade sin blivande fru Doris på dans i Byske i mitten av 1970-talet. Efter en tid blev längtan till Doris för stark och Owe flyttade hem till Skellefteå, där de två köpte en lägenhet på Södra Sunnanå. Efter giftermål välkomnades dottern Erika 1978. Makarna köpte sen en tomt i Örviken där de byggde ett hus. När huset stod klart kom så barnen Ida (1982) och Emil (1985). Owe arbetade länge på ASEA Service, sen vidareutbildade han sig vid Solviks Folkhögskola. Därefter arbetade han många år, först i Landstinget och sen i Skellefteå kommun. Han avslutade sin yrkeskarriär med sitt drömjobb som projektledare inom ortsutveckling längs Norrlandskusten.
Owe var väldigt aktiv i föreningslivet. Han brann för många frågor. Han var fotbollstränare, politiskt aktiv, festfixare i Örvikens Folkets Hus, engagerad i den lokala bryggföreningen och i byaföreningen. Owe hade ett mångårigt engagemang i Föreningen Skellefteå Allmogebåtar, där han deltog i arbetet med att bygga fälbåten Wåga och ett antal mindre båtar. När båtbygget var färdigt skjutsade Owe människor i Wåga i olika sammanhang – bröllop, utflykt, fest, konsert mm. Owe älskade båtlivet och tillbringade mycket tid i Kurjoviken där han engagerade sig i båtfrågor, stora som små. Owe älskade också att dansa. Förutom att bugga med Doris, medverkade han bl.a. i seniordansen i Örviken där han också ibland agerade DJ.
Trots ständigt många järn i elden stod familjen alltid närmast hjärtat för Owe. Han älskade sina barn och ställde alltid upp för dem. Barnen var Owes stora stolthet. Otaliga är de tillfällen då Owe har skjutsat, hämtat, hejat, stöttat och på alla andra möjliga sätt ställt upp för sin familj. När barnbarnen kom så har Owes engagemang för de nya generationerna fortsatt, där han likt björnen Baloo velat lära dem allt han kan. Owe efterlämnar sin fru, deras tre barn med respektive, fyra barnbarn, två bröder och en syster med familjer. Han lämnar även en stor skara vänner, grannar och släktingar efter sig.
Owe kommer att vara evigt saknad.
Familjen