Skogbacka, i ett hus vid kärrvägen från byn, där föddes mamma Mona in i den Rådmanska familjen en vårdag 1927, som Gustaf och Annas tredje barn i en syskonskara av sju. Efter skolgång i ”Storkåken” i Boksel blev det fortsättningsskola i Moräng innan mamma fick sin första anställning som hembiträde i Umeå. Där upplevde hon en hel del nya saker, bland annat julskinka, som hon introducerade hemma i Boksel till en mycket misstänkt brors förfäran. Även han föll dock till föga för den nya maträtten.
Affären i Boksel blev sedan hennes nya arbetsplats innan flytten till Arvidsjaur och manufakturen på Konsum. Vår pappa Gunnar hade hon känt nästan från ”barnsben” och efter att de gift sig 1948 kom vi två barn till världen. Mamma jobbade hemma innan hon började på Lindqvists och sedan på Pastorsexpedionen. Hon blev änka 1990. Mamma sade själv att hon fått vara med om så mycket; resor till Kina, Hongkong och Amsterdam var riktiga höjdpunkter, möten med oss barn, med barnbarnen Olof och Charlotta, hennes man Lukas, och barnbarnsbarnen Kerstin, Majken och Ingrid. Nästan varje telefonsamtal avslutade hon med ”och hur är det med småflickorna?”
Hemslöjd var ett stort intresse hos mamma och hon prövade på många hantverk innan en stroke tog bort den färdigheten. Hon njöt av att sitta vid kaffe-elden i Forsnäs, det var hennes livselixir de sista åren. Och fanns det då en chans att plocka hjortron eller lingon, då var allt komplett. Kaffe, förfrukost, mormorssaft, mycket mat, pelargoner, gullranka, och glada skratt, det är ord som påminner om vår mamma och farmor. Hon var omtänksam och vänlig och skapade trevnad varhelst hon befann sig. Mona bar på en grundmurad tacksamhet och förnöjsamhet, något vi efterlevande får ha som ledstjärnor från den mamma, som gav oss livet och som nu livet fått tillbaka.
I stor tacksamhet
Britt-Marie och Tommy