Receptarie Maine Röjmyr Lövånger, har gått bort i en ålder av 80 år. Hennes närmaste är maken Henry, barnen Maria och Tomas med respektive, barnbarnen Matilda, Isak, Gabriel och Elliot, släkt och vänner.
Maine växte upp i Överklinten, som den förstfödda till Ethel och Emil Burström, i en barnaskara på fyra syskon med en bror och två systrar. Där gick hon sina första skolår för att sedan studera vidare på Realskola i Robertsfors och sedan studentexamen i Umeå.
Vid ett besök hos en kusin i Flarken mötte hon för första gången mannen som så småningom skulle bli hennes make och kärlek i livet, Henry Röjmyr. De förlovade sig och Maine flyttade till Stockholm för att läsa till receptarie.
Efter avslutad utbildning så flyttade paret till Skellefteå, gifte sig och några år senare föddes de två barnen, Maria och Tomas. Under några år fick barnen all hennes uppmärksamhet och jobbet fick vänta men sen återupptog hon sin yrkesbana.
Omsorgen om familjen stod alltid högst i på hennes agenda men utöver detta jobbade hon under hela sin yrkeskarriär på apotek. Framför allt fanns hon under många år, först i Ånäset och sedan i Lövånger som apotekschef och servade Ånäset-och Lövångersbor med allt man kan behöva från ett apotek. I vissa fall även med personlig hemkörning då medicin inkommit sent.
Maine var en energisk kvinna med många strängar på sin lyra. Sin kreativa sida fick hon utlopp för genom bl a handarbete. Hon stickade, sydde, gick keramikkurser, vävkurser och även snickarkurser så hennes flinka fingrars alster är många. Matlagning och trädgården var andra intressen.
Då barnen flugit ut fanns mer tid för umgänge och resor med goda vänner. Både utlandsresor, resor i Sverige, svampplockning, middagar, musikkvällar, cykelsemestrar och mycket annat avverkas med stor glädje.
Trots att hon hade så många strängar på sin lyra så fanns där alltid tid för medmänsklighet. Maine var under många år engagerad i Röda korset och även en del i integrationsarbetet för nyanlända.
För oss barn var Maine en engagerad och kärleksfull mamma och när barnbarnen anlände fanns där alltid en öppen famn och ett lyssnande öra hos mormor/farmor.
Vi saknar henne djupt men minns henne med så mycket värme och kärlek. En liten, tålmodig, stark och vacker kvinna med ett stort hjärta.
Familjen