Vår kära Kyösti Karppinen somnade in i en ålder av 72 år på Norrlands Universitets Sjukhus den 12 mars, efter fem veckors kamp mot Covid-19.
Pappa föddes som nummer tre i en barnaskara om fyra i Uleåborg, Finland 1948. 1970 flyttade han till Mariestad där han 1974 träffade vår mamma Gunvor. 1976 gick flyttlasset till Skellefteå och där började han arbeta på Lundbergs Mekaniska. Efter tid så utbildade han sig till fritidspedagog och arbetade som fritidsledare, gymnastiklärare och sedan 14 år som behandlingsassistent i Vindeln. De sista 20 åren arbetade han i Skellefteå kommunens tjänst med ensamkommande barn och ungdomar, vilket engagerade och gav honom glädje att kunna bidra till unga människors möjlighet till en ljusare framtid.
Sportintresset var stort, han spelade fotboll under många år och han avslutade sin fotbollskarriär som tränare, där han var mycket omtyckt. Inget var viktigare än att alla skulle känna engagemang och glädje för fotbollen och trivsel i laget. Vollyboll, tennis och Curling var även sporter som han utövade under sina år som aktiv. Många som kände honom vet också att sportintresset följdes via oss barn och barnbarns sportutövande, där pappa och mamma var flitiga åskådare, samt via tv där fotboll, hockey, skidor, golf och trav fångade hans intresse.
Fisket var ett annat stort intresse, han älskade att fiska och många somrar spenderades tillsammans med familjen vid älvar och insjöar. Tålmodigt har han (förutom trasslat ut tjorvar) lärt oss det mesta man behöver veta kring fiske och fött ett stort intresse för oss barn att använda vidare i livet. Barnbarnen fick såklart också följa med och fiska där de fick hans odelade uppmärksamhet.
Med sitt stora varma hjärta satte pappa alltid familjen före sig själv, så många gånger han lyssnat och de problem han varsamt löst, med kloka ord och omtanke om vårt bästa. Mamma tillsammans med oss barn med respektive och barnbarn har många gånger fått en varm kram, en klapp på axeln med tröstande och uppmuntrande ord. Men även hans varma skratt och om än lite torra humor, kommer vi minnas med glädje.
Pappa älskade att vi kom på besök och det senaste året pratade han ofta om hur mycket han saknade och längtade tills han fick träffa oss alla och få krama oss igen, samt hålla i barnbarnsbarnen, som inte varit möjligt på grund av karantän. Tyvärr fick han inte uppleva detta vilket fyller oss med sorg.
Vi saknar vår älskade make, pappa, morfar, farfar, gammelmorfar och svärfar, men hans omtanke, kärlek och varma blick kommer alltid följa oss i våra hjärtan.
Familjen genom Ann och Peter.