Kurt Lundmark somnade in i sitt hem morgonen den 16 december, dagen efter sin 96-årsdag. Närmast sörjande är hans hustru Barbro och de tre barnen med familjer.
Pappa föddes i Norra Bastuträsk som fjärde barnet till Amanda och Tycko Lundmark, i en syskonskara på tio. När han var fyra år gick flyttlasset till Kusmark. En trygg uppväxt, har vi förstått. Här fanns det gott om barn och många av dem var hans kusiner. Det var en tid som pappa gärna berättade om och han mindes särskilt hur de lekte i kvarnen och i kyrkbygget.
Efter studier på Solviks folkhögskola och seminariet i Luleå fick pappa sin första lärartjänst i Grannäs i Sorsele kommun. 1952 bar det av tillbaka till Kågedalen och till den nybyggda skolan i Sandfors. Under Sandforstiden gifte sig våra föräldrar och fick barnen Pär, Urban och Erika. 1962 började pappa sin tjänst på Brännanskolan och några år senare flyttade familjen till Medlefors. Våra föräldrar fick nästan 67 år tillsammans och familjen har med tiden vuxit och utökats med nio barnbarn och åtta barnbarnsbarn.
Under många år var pappa aktiv som körsångare både i Kågedalen och i EFS-kyrkan inne i stan. På EFS var han också organist under många år. I hela sitt liv satt han mycket vid pianot hemma.
Pappa var en utpräglad friluftsmänniska som trivdes med att vara ute. Han arbetade gärna i skogen där vi tidigt förstod att han var helt okänslig för hunger, törst, trötthet och väta. Lika outtröttlig var han i bärskogen och bilden av våra föräldrar när de satt och rensade bär vid köksbordet är etsad på våra näthinnor.
Pappa tyckte om att sporta och åkte skidor långt upp i åren. Trots sportsliga bedrifter var det ingenting som imponerade så mycket på barnbarnen som att han vid en surströmmingstävling vann genom att äta hela 24 strömmingar.
Det var fantastiskt att åka bil tillsammans med pappa. Att se landskapet genom bilrutan var för honom meditativt. Han visste vad som stod på varenda vägskylt, vilka träd som dök upp efter nästa kurva, var vägen hade gått förut och vilka som bodde, eller hade bott, i det ena eller andra huset.
En hedersman har gått ur tiden. Pappa tog inte stor plats, men allt sägs inte med ord. Det var inte svårt att se hur nöjd han var, när han fick umgås med familj och vänner. Tack för att vi fick ha dig till pappa, och så länge. Du vet vad som står på nästa vägskylt.
Barnen