Kurt Andersson, Kåge, har somnat in. Han blev 81 år. Kurt var Gotthard och Gertrud Anderssons äldsta son. Han har två systrar och en bror. Han föddes i södra Kåge och senare flyttade familjen till Spisen. Han har varit Kågebo under största delen av sitt liv.
I slutet av 1950-talet träffade pappa sin blivande livskamrat, Mona. De gifte sig 1964, så småningom fick de oss döttrar, Ulrika och Therése. 1975 stod det egenhändigt byggda huset på Salomonsväg klart. Pappa var väldigt hemmakär och trivdes bäst när han fick fixa med nåt på huset eller när gäster kom. Det har lekts och spelats mycket på den stora tomten genom åren. De fyra barnbarnen hade en speciell plats i hans hjärta. Han sken alltid upp när de kom på besök. Pappas fantastiska våfflor, gräddade över öppen eld, har glatt många genom åren. Det var med sorg i hjärtat som de sålde huset ifjol och flyttade till Sörbygatan.
Efter avslutad skolgång arbetade Kurt bland annat som lastbilschaufför, truckförare, reparatör och sågverksarbetare. I slutet av 1950-talet var han i Göteborg och jobbade under uppbyggandet av Arendalsvarvet. Han var svetsare på Bröderna Lundbergs under en period. Längsta anställningen hade han som reparatör på Kåge såg, där han var en skicklig och omtyckt medarbetare.
Pappa var en skicklig och noggrann snickare, reparatör och problemlösare. Likt Skalman uppfann han saker för att lösa stora eller små problem. Ett av hans stora intressen var att snickra bland annat möbler. Han var kreativ och mångsidig. Vi är många omkring honom som fått ovärderlig hjälp.
Kurt var lugnet själv och han hade ett fantastiskt tålamod. Omtänksamhet var också en av hans egenskaper. Om ett OS i ”att inte klaga” hade funnits så hade han vunnit.
Till sist orkade hans kropp inte längre, efter många år av bland annat cancer, värk och hjärtsvikt fick han till sist ro. Han var klar med livet. Ett stort och varmt hjärta har stannat. Saknaden är stor, men minnena lever kvar.
Therése