Kjell föddes i Mausjaur, Arvidsjaur, son till Märta och Henning Risberg, äldst av fem syskon. Mormor och morfar bodde i samma hus. Kjell mindes sin barndom som trygg i det enkla och kärleksfulla hemmet, präglat av generositet och öppenhet. Den tryggheten kom att avspegla sig i Kjells varma, ödmjuka och humorisktiska sätt att bemöta människor.
Kjell fick med sig att ta tillvara vad naturen ger, främst fiske och bärplockning. Han hade en beryktad näsa för bär, framför allt hjortron, och kunde under bilresor rätt som det var stanna bilen för att det ”luktade bär”. Naturen var även en källa till äventyr, fantasi och ro, vilket han förmedlat till barn och barnbarn. Kjell och hans första fru Eva satte bo i Adak, där sönerna Kenneth och Richard föddes. Arbete på annan ort, som rörmontör åt olika firmor, och även i arbetsledande position på kraftverksbyggen, varvades med familjeliv på helgerna. Kjell berättade om den fina gemenskapen med svärföräldrarna de delade hus med.
I början av åttiotalet gick flytten till Skellefteå och arbete åt Skellefteå kraft. Kjell älskade sitt arbete som tekniker, med problemlösning, planering och personlig kontakt med kunderna i det växande fjärrvärmenätet.
I Majvor mötte Kjell sitt livs kärlek. Han flyttade till henne och barnen Malin och Marcus i Burträsk, och blev en självklar och älskad del av familjen. Majvor och Kjells många fina år tillsammans fick guldkant av gemenskap med vänner och familj, inte minst de sju barnbarnen, de små utflykterna och resorna ut i världen. Kjell tog sig an världen med sin kvällskursengelska, sin öppenhet och nyfikenhet och nådde fram till människor med sin humor, klokskap, lågmälda lyssnande och värme. I Burträsk fortsatte han odla intressen och hålla kroppen i trim på bl a Gubbgympan, och Moppeklubben. Under de sista åren i livet, då hans sjukdom begränsade, fick musiken en allt större plats, både gemenskap i folkmusiken och blues med munspelet på kammarn.
Kjell var en problemlösare av rang. Lärde oss att inget är omöjligt. Han var hjälpsam och gjorde allt med finess. Titulerade sig även finslöjdare i horn. I Malins sommarställe i Högliden, som också blev hans och Majvors smultronställe, fick han utlopp för kreativitet i byggnadskonst, hjälpte Majvor förverkliga trädgårdsdrömmar och njöt av bus med barnbarnen. Det var också
där han fick somna in, 79 år gammal, omgiven av sina närmaste, av fågelkvitter och fiolmusik, precis som han ville.
Familjen genom Malin Åkerström