Stilla somnade Kerstin Öhgren in. Hon levde i 100 år och 8 mån. Kerstin föddes i Skellefteå som andra barnet i Gustaf och Verna Renhorns niobarnsfamilj och hon är den sista av dem som lämnar jordelivet. Närmast anhöriga är döttrarna Kersti och Elisabeth med familjer.
Följande fem egenskaper kom att känneteckna vår mor och är en sammantvinnad tråd genom hela Kerstins liv. Begynnelsebokstäverna bildar ordet M A M M A:
Moderlig. Mamma fanns alltid i hemmet när vi var barn. Här var tillvaron mjuk och varm, utan hårda kanter. Man kunde bara ”vara” slapp prestera. Allt var gott, livet var uthärdligt.
Allvarlig. Allvaret fanns hos mamma i rakt nedstigande led från hennes högreligiösa farmor. Livet var inte en alltigenom glättigt historia. För oss barn betydde det att högtider firades med stor seriositet, Jular med julevangelium och julotta, Påsk med ”stilla vecka” och tårar på långfredagen och inget glammigt nyårsfirande. I stället klockringning från Sveriges alla domkyrkor och nyårsvers vid tolvslaget på Sveriges Radio. Då blev det allvarligt stillasittande med händerna knäppta i fåtöljerna även för oss barn.
Mega-estet var vår mamma hela sitt liv. Estetiska värden, skapandet och njutandet av skönhet i alla former såsom konst, musik, litteratur fyllde mammas tillvaro. Troligtvis en kombination av arv och miljö. Hennes fader Gustaf Renhorn var likadan och moder Verna hade i unga år arbetat som privatsjuksköterska hos Emma Zorn och Verna var ibland utlånad till Carl Larssons Sundborn för att sköta barnen vid sjukdom. Inspiration från dessa hem lade grunden till det vackra miljö som mamma växte upp i och de hem mamma själv skapade för vår familj.
Mormor blev vår mamma till tio barnbarn, som vart och ett, utan åtskillnad fått ta del av mammas outsinliga källa av kärlek och omsorg. I många år var mamma som en handelsresande barnvakt mellan Västerbotten och huvudstaden, där döttrarna bodde. När mormor kom började en härlig tid med spel, promenader, pussel, läsning osv. När mormor åkte uppstod svår mormors-abstinens.
Altruism, denna vackra egenskap som sätter andras intressen framför de egna, den förmågan hade mamma övermåttan av. Hon var alltid nyfiken på medmänniskorna och ända fram till slutet fascinerades omgivningen av hennes intresserade engagemang. Mamma levde ett aktivt liv på ålderns höst i sin egen våning i staden tills hon fyllde 100 år. Hon var nöjd att få läsa, promenera i omgivningarna och leva i sin egen takt. Mamma var glad att få vakna varje morgon och möta ljuset. Mamma hade aldrig tråkigt och om det, mot förmodan, var trist någon gång, så gjorde hon det till något förandligat. Sådan var hon – vår mor och mormor – innerligt älskad, alltid buren inom oss, i evighet.
Döttrarna Kersti och Elisabeth med familjer