Kerstin Mellgren har lämnat oss i en ålder av 80 år. Närmast anhöriga är döttrarna Jessica och Åsa med familjer.
Mamma föddes i Baksjöliden, Fredrika där föräldrarna drev ett jordbruk. Hon var yngst av fyra systrar. De starka banden mellan systrarna fördjupades när deras mamma hastigt avled då Kerstin bara var 19 år.
Mamma träffade pappa Egon på en dans i Baksjöliden. Pappa som också hade rötterna i Västerbottens inland, flyttade i slutet av 60-talet till Skellefteå. Under några år bodde mamma i Bredbyn i Ångermanland men efter giftermålet 1969 flyttade även hon till Skellefteå. Året därpå fick de sin första dotter, Jessica och fyra år senare föddes Åsa. Den nya familjen byggde hus på Lövstigen, Sunnanå.
Mamma började sitt arbete på Skellefteå lasarett i början av 70-talet, först inom administration och på 80-talet jobbade hon på centralförrådet där hon stannade fram till pensionen. Hon var en mycket uppskattad kollega. Hennes noggrannhet och lojalitet kan många arbetskamrater vittna om.
På fritiden var Kerstin väldigt kreativ då hon alltid hade någon stickning på gång eller en plåt kakor i ugnen. Det ryktades om att hon bakade kvarterets godaste bullar.
Att röra på sig var även viktigt för mamma och närheten till Sunnanå elljusspår uppskattades, där hon både åkte skidor och sprang. På senare år blev det mest promenader och cykelturer, men när solen sken tyckte hon om att sätta sig i sitt favorithörn av altanen för att njuta en stund i solskenet.
Somrarna tillbringades gärna i pappas föräldrahem i Lillögda. Därifrån var det inte långt till barndomshemmet där hennes yngsta syster Anna-Greta med familj bodde. Varje sommar hälsade vi på där. Besöken betydde mycket för mamma. Vi har många ljusa minnen från köksbordet där systrarna pratandes och skrattandes avhandlade gamla minnen och nytt som hänt.
Att bli mormor var något som satte guldkant på Kerstins pensionärsliv. Hon fanns alltid där för barnbarnen genom lekar och upptåg. Mormors goda mat och limpa var höjdpunkter vid varje besök.
För fem år sedan flyttade mamma till en demensavdelning på Sunnanäng, då hennes sjukdom förvärrats och det blev omöjligt att bo kvar med pappa på Lövstigen. Gradvis försvann vår mamma från oss. Men hennes nyfikenhet, underbara skratt och positiva inställning till livet kommer vi alltid att bära med oss.
Hon lämnar ett oerhört stort tomrum efter sig men minnet av hennes djupa kärlek lever kvar.
Jessica och Åsa