Karl-Olof Hellgren avled på Danderyds sjukhus 27 januari 2021. Han och hans fru, Ingegerd, blev smittade av covid-19 på det äldreboende de bodde på i Stockholm. Karl-Olof tog sig ej igenom sjukdomen. Även om Karl-Olof levt länge kom döden alltså lite oväntat, på gott och ont. Det kändes omtumlande för oss nära och kära.
Även början på hans liv var nog omtumlande. Han föddes 7 februari 1927 som tvilling, men tyvärr dog hans tvillingbror snart. Karl-Olof växte upp med en äldre och yngre syster samt en yngre bror i Skråmträsk, Skellefteå, och verkar haft positiva minnen från sina tidiga år. Bondson som han var tog han efter folkskolan en livsmedels- och jordbruksutbildning. Han jobbade även på Siporex i Skelleftehamn och var parallellt ombud för det som skulle bli Länsförsäkringar. Han kände snart att försäkringsbranchen var det som han skulle trivas bäst med, och han jobbade sen på Länsförsäkringar fram till pensionen. Karl-Olof gillade att prata med folk, så hans jobb på Länsförsäkringar passade honom utmärkt. Han blev bekant med många och upprätthöll kontakterna även utanför jobbet. Hans tålamod och ärlighet gjorde honom även populär hos de kunder som andra inte alltid kom så bra överens med. Han verkade tillfreds med tillvaron och sitt liv. Han hade alltid en glimt i ögat och drog många finurliga skämt. Detta skymtade fram även under de sista åren.
I tjugoårsåldern blev han och Ingegerd ett par. De gifte sig 1955, bosatte sig på Sörböle i Skellefteå, och fick sedan en dotter. Lite ovanligt på den tiden var att de bodde i generationsboende med Ingegerds föräldrar, något som dottern Jeanette sagt gav henne unika insikter och även skapade starka band till morföräldrarnas generation. Karl-Olof tog det som självklart att man hjälper till när det behövs, och han var efter pensionen involverad som ledsagare till äldre. Både han och frun hjälpte också till att guida besökare i Nordanås kulturmuseum.
När Karl-Olof och Ingegerd var runt 80 år beslöt de sig för att flytta från Skellefteå till dottern och barnbarnen i Stockholm. De kom att trivas mycket bra trots varningar från oroliga bekanta. Tio år senare blev det dock slitsamt att bo själva så då ansökte de om en gemensam lägenhet på ett äldreboende. Första tiden där var de aktiva och kunde till exempel ta bussen för att hälsa på hos dottern och barnbarnen. Över åren, och speciellt när hans krafter avtog, tog Ingegerd hand om honom på alla sätt. Sista året blev dock långt, med besöksförbud på äldreboendet.
Karl-Olof var som sagt en förnöjsam personlighet, och han var mycket uppskattad av de flesta. Han har definitivt fört sin personlighet vidare. Vi kommer att minnas Karl-Olofs glimt i ögat som förhållningssätt i livet. Karl-Olof var verkligen en toppen-make, toppen-pappa, toppen-morfar samt en fin medmänniska för många andra. Världen skulle vara sämre utan människor som honom.
Familjen