Vår mor Karin föddes och växte upp på Brännan, Kusmark. Hon var den första som döptes i Kusmarks kyrka 1932. Nu sluts cirkeln när vi med stor sorg tar farväl av en älskad mor i samma kyrka.
Mamma var ett av många barn till Milda och Sven Morén. Hon blev Kågedalen trogen i alla år.
Som ung jobbade hon på Konsum i byn, och på senare år även som lokalvårdare.
Blott 17 år gammal träffade hon vår far Martin, de gifte sej så småningom och mamma blev bondmora i Storselet.
Fyra barn kom till världen och vi fick den bästa mamma som vi nånsin kunnat få. Glad, varm och nästan aldrig arg. Mamma lyckades med konststycket att uppfostra oss fyra utan att höja rösten men ändå låta oss förstå vad som var okej och inte. Hon guidade oss genom att vara sitt sanna jag, dvs okonstlad, rättrådig och med en stark etisk kompass. Vi upplevde att hon hade stor tilltro till oss, hon hejade på och stod bakom oss i alla lägen.
Mamma var en sann humanist och obotlig optimist, hennes glas var aldrig halvtomt, det var alltid halvfullt. Inte minst var hon väldigt rolig och humoristisk. Hon skojade friskt ända in i det sista, något som även personalen på Hedvigsgården med säkerhet fått erfara.
Barnbarnen låg henne varmt om hjärtat, hon hade alltid en öppen famn för dem. Sedermera kom även sex barnbarnsbarn till världen.
Så när mamma Karin nu lämnat jordelivet blir himlen lite roligare och jorden lite tråkigare, för oss mycket tråkigare.
Vila i frid mamma. Eller förresten, om det blir tråkigt, bjud upp till en schottis.
Ulla, Susanne, Monica, Malin