Vår mamma Karin Hägglund avled på Nysätragården i Ånäset den 26 januari i en ålder av 91 år. Hon sörjs närmast av barn med familjer, barnbarn och barnbarnsbarn.
Mamma föddes och växte upp i Gunsmark, Ånäset tillsammans med sina föräldrar Svea och Karl Hjelm och yngre systern Märta. På gården i Gunsmark fick Karin och Märta tidigt ta ansvar och hjälpa till med hushållssysslor, bärplockning och skötsel av djuren.
Efter avlutad skolgång började hon att arbeta som hembiträde och i samband med detta flyttade hela familjen in till i Ånäset. I Ånäset fick mamma anställning som telefonist på Televerket.
Hon fortsatte med arbetet som telefonist under några år i Umeå. Mamma och pappa, Ebbe Hägglund mötte varandra genom den sångkör som de båda var engagerade i. 1955 gifte de sig och de bosatte sig i Ånäset. Under åren 1957 till1965 föddes barnen Matts, Hans, Nils och Lena.
1963 gick flyttlasset från Ånäset till Hägglunds släktgård i Zakrismarken, Flarken. En stor sorg drabbade familjen när vår syster Lena dog 1980. Arbetet på jordbruket blev mammas syssla fram till dess att mjölkproduktionen avvecklades under början av 1990-talet. Mamma hade en stor kunskap om matlagning och bakning. Allt som producerades inom jordbruket kunde hon med skicklighet ta hand och förvandla till något gott. Det är otaliga munnar som fått smaka på hennes matlagningskonst, kakbak och ljusungsbröd.
Mamma var duktig på att hålla kontakt med släkt, grannar och bekanta via telefonsamtal och brevskrivande. Hon hade även gröna fingrar och var duktig på att odla blommor och att ta hand om sin trädgård.
Nysätra EFS var mamma och pappas andliga hem och de engagerade sig i de praktiska uppgifterna inom EFS samt att mamma spelade orgel till psalmsången.
Mamma uttryckte många gånger en tacksamhet över hur bra hon hade det och hon kunde vara tacksam för de små sakerna. Hon kunde jämföra med det som hon och pappa fick uppleva under de två resorna som de fick göra till Tanzania där en av sönerna arbetade.
Mammas noggrannhet, omsorg, förbön och tacksamhet följde henne genom hela hennes liv. Framför allt hennes tacksamhet att få träffa barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Vår saknad är stor efter mamma, men minnena finns bevarade. Vi känner tacksamhet över hennes liv.
Sönerna