Karin Andersson avled i covid 19 den 30 januari på Sunnanängs äldreboende, där hon varit bosatt sedan 16 oktober. Hon blev 94 år.
Karin föddes 11 juni 1926 som äldsta dotter till Henning Gustafsson och hans första hustru Ingrid. Två år senare föddes lillasyster Eva och ytterligare 3 år senare en lillebror som döptes till Lars. Ingrid och de tre barnen drabbades av tbc, och det var bara Karin och Eva som klarade sig. Efter några år gifte morfar om sig med Vivan Lundgren från Morön.
En dag år 1943 följde mamma med en väninna på fotbollsmatch med Sunnanå SK. Väninnan hade spanat in en ung man vid namn Åke, men när matchen var över var det mamma som fick sällskap hem med Åkes bror Ingemar Andersson. De unga blev ett par och mamma hade siktet inställt på att utbilda sig till sjuksköterska. Tyg inköptes för att sy upp dräkterna som krävdes innan hon avreste till skolan. Men samma dag hörde Televerket av sig och erbjöd arbete som telefonist. Valet blev enkelt; fästman och arbete valdes framför utbildning.
Sommaren 1947 gifte de sig och i familjen fostrades fyra barn Birgitta, Siw, Lars och Lena. Efter andra barnet slutade mamma som telefonist och blev hemmafru.
1954 byggde föräldrarna en sommarstuga i Boviken tillsammans med fyra av pappas bröder. Här tillbringades alla somrar i storfamilj med mycket lek och femkamper. 1967 köpte föräldrarna ut övriga delägare. Efter pappas pensionering reste föräldrarna till Cypern varje vinter i 17 års tid, där de fick nya vänner från Norge och Sverige.
Pappa avled 2015 och samma vår ramlade mamma och fick en svår kotkompression, vilket begränsade hennes rörlighet. Med god hjälp från hemtjänsten centrala staden, kunde mamma bo kvar i sin lägenhet ända till i oktober 2020. Trots att kunskaperna om covid 19 var begränsade under vår och sommar, skyddsutrustning obefintlig under samma tid, så lyckades personalen i hemtjänsten hålla smittan borta. Heder åt alla er!
Med begynnande Alzheimer blev det nödvändigt med en flytt till äldreboende, där hon efter nyår smittades med covid 19. Ända in i det sista hade mamma kvar sin humor och vi är tacksamma att vi fått ha kvar henne så länge. Vi kommer att sakna henne.
Familjen genom Siw