Tidigt på fredag morgon den 29 maj avled Ivan Abrahamsson efter många års sjukdom. Han skulle ha fyllt 81 år i juli. Ivan föddes och växte upp i Moräng utanför Glommersträsk hos föräldrarna Gustav och Alma med systrarna Britt och Karin.
Det var ett fattigt hem, men han trivdes gott i pojkhopen i byn som säkert hittade på både knött och oknött. Där grundlades den djupa kärleken till skogen, naturen, fisket och jakten. Liksom hans tydliga fallenhet för att jobba hårt och effektivt. Där utvecklades även hans obändigt glada sätt och förmåga att slänga käft med alla.
Sedan blev det jobb, militärtjänst, Folkvagn, flytt till Jörn, äktenskap, barn, Volvo (därefter definitivt bara Volvo) och mera jobb. Han hade fart och energi utan dess like. Hans yrkesliv kom att kretsa kring byggande, som sågverksarbetare och husbyggare, sedan under lång tid som praktisk vårdare av fastigheter tillhörande SJ och Banverket.
Ivan var utomhusmänniskan som utöver jobbet alltid höll på med något praktiskt, skogsarbete, fiske, jakt eller vad helst som behövde göras. På senare år var han en idog snöskottare som tyckte att det var ett så gott sätt som något att motionera. Var han stilla var han verkligen stilla, och kunde sitta hela dagar framför tv:n, om det var idrott. Han var också riktigt bra på att lösa korsord.
Hans goda vilja mot familj, grannar och vänner var alltid stor. Det som gladde Ivan enormt på äldre dagar var när sonsonen Andreas kom att lära sig jaktens hemligheter vid hans sida, och i mångt och mycket gå i farfars spår.
Efter de mycket aktiva åren i Jörn – när sönerna Jonny, Thomas och Tommy föddes, huset byggdes och hustru Violets intåg i hans tillvaro inträffade – rustade de upp hennes föräldrahem på Almlund utanför Norsjö. Det blev lite senare deras pensionärsbostad där gästerna hela tiden avlöste varandra. Ivan hade vänner av alla ursprung och slag, och pratade hej vilt med alla.
I Almlund hade de ett riktigt paradis, och hade nog blivit kvar om inte Ivans hälsa påtagligt börjat försämras för fem-sex år sedan. Den energi som han hade haft sinade snabbt med förtvinande muskler och avtagande mental förmåga. När det började bli alltför påtagligt att han fått Alzheimers sjukdom hade flytten redan gått till Skellefteå och Anderstorp. Efter en tid i temporärt boende på Brogården kom han till Regnbågen på Anderstorp. Men det blev bara några dagar där.
Behöver man inte fundera över vem man är, då finns det desto mera utrymme för att faktiskt vara den människan. Det begrep Ivan. Han var en självklar, praktisk, resolut och frustande levnadsglad människa som behövde rejäl fart på tillvaron för att få ut energin som hela tiden öste på inifrån. Den har vi alla haft stor glädje av.
Ivan lämnar bara goda ord efter sig, vilket är anmärkningsvärt med någon som haft så mycket temperament, bestämda åsikter och kulört språk. Då måste man säga att det är en människa som levt sitt liv oerhört väl.
Familjen