Vår fina mamma och mormor, Ingegerd Johansson, somnade in den 29 oktober. Hon är oss oändligt älskad och saknad. Hela 95 år hann hon fylla och sina 95 år fyllde Ingegerd sannerligen med liv och upplevelser. Hon föddes på 1920-talet på Ön i Kåge, näst yngst i en barnaskara på sju. På Ön brukade hon plocka bär, fiska gädda och leka med syskonen. Ingegerd bodde nästan hela sitt liv i Kåge.
Förutom att vara vår mamma, mormor, bästemor och gammelmormor så var Ingegerd också en underbar vän till oss i familjen. Hon utgjorde en naturlig punkt kring vilken vi alla samlades och nu fattas hon oss något enormt. Varje dag finns det något vi vill berätta för henne, fråga henne eller bara dela med henne. Öppensinnad, kvicktänkt och med en stor portion humor skänkte Ingegerd glädje till många människor längs vägen. Även på äldre dagar var hon öppen för att möta nya vänner och för att prova nya saker. När Ingegerd fyllde 90 år firade vi henne på Hembygdsgården i Kåge. Hon gjorde storstilad entré i sidovagn, eskorterad av en motorcykelklubb som utnämnde henne till hedersmedlem. Ingegerds 85-årsdag firade vi i Stockholm.
Vi bodde på Långholmens vandrarhem i gamla fängelseceller och gjorde utflykter i staden. På en shoppingrunda i centrum blev Ingegerd trött på att följa döttrar och barnbarn i affärer. Då var det nära att vi tappade bort henne, för när hon bestämt sade att hon skulle gå ensam berättade hon också att vi sedan skulle träffa varandra vid affären som hette ”SALE”. Problemet var bara att det var rea (”SALE”) i väldigt många olika affärer längs Drottninggatan.
Vi har sparat alla minnen och alla Ingegerds recept. Vi ska minnas henne när vi lagar mat efter dem och bakar, även om ingen kommer att kunna göra köttsoppa eller sockerkaka som Ingegerd. Vi ska också minnas henne när vi plockar bär. Hon brukade alltid säga att ”lyckobär i botten ger råga på måtten”. Så levde Ingegerd nog också, med lyckobär från Ön i Kåge och med rågade livsmått. Så ska vi minnas Ingegerd och så ska vi också försöka leva.
Döttrar och barnbarn