Henrik Boström avled lördag den 6 mars i sitt hem på Norrgårda äldreboende i Byske, han blev 89 år.
Henrik växte upp i Hedfors som nr två i en barnaskara av åtta barn. Familjen drev jord och skogsbruk och Henrik fick tidigt hjälpa till med arbete på gården. Han var även med vid flottläggning och följde sin far till Harsprånget för avverkning av skog inför bygget av vattenkraftverket.
När Henrik var 17 år flyttade familjen till Byske där de drev ett arrende-jordbruk i några år. Därefter gick flytten till Blåfors då föräldrarna blev ägare till en jordbruksfastighet. Intresset för djur och natur var stort och Henrik började studera på lantbruksskolan i Umeå. Därefter studerade han vid Malungs folkhögskola innan han blev inkallad till militärtjänstgöring.
Under sin militärtjänstgöring fick Henrik besked att hans far avlidit vilket ledde till att ansvaret för hemstället med djurbesättning föll på hans lott. I hemmet var då även hans mor och två minderåriga syskon bosatta. Henrik drev jord/skogsbruket i några år men avvecklade så småningom djurbesättningen då han sökte in på Bosöns idrottsfolkhögskola.
Henrik har i hela sitt liv haft ett brinnande intresse för sport/idrott, allt från skidor, fotboll, hockey och travsport. Som ung var han en duktig skidåkare och tävlade framgångsrikt för IK Järven i elva år.
Efter sin utbildning på Bosön fick Henrik arbete på badhuset i Jörn och därefter fick han badmästartjänst i Byske där han arbetade fram till sin pension.
Vi träffades 1975, blev ett par och flytten gick till hans hemgård i Blåfors. Henrik var inte bara min livskamrat, han blev även far till mina två söner. Efter hand som familjen utökades blev Henrik farfar vilket gladde honom mycket. Våra gemensamma intressen har varit utlandsresor, fjällvandring, fiske samt stugan i Båtvik som var vårt smultronställe.
Henrik var under många år ordförande och drivande i IFK Ålunds fotbollsklubb, han var bl.a. delaktig till en ny fotbollsplan samt hockeyplan. Han var särskilt mån om ungdomarna i byarna. När skolan lades ner köpte idrottsklubben fastigheten till förmån för ungdomarna att nyttja.
Henrik var en händig man som behärskade allt från bygge till småsnickeri, han var sällan sysslolös och hade alltid något projekt på gång. Fastän hans dagboksagenda var fullskriven fanns alltid tid för att hjälpa andra som behövde hans hjälp. Henrik hade ett stort hjärta och omtanken för familj och vänner var alltid närmast. Tomrummet är stort, vi saknar vår älskade Henrik och han kommer alltid att fattas oss.
Elisabet med familj