Hans Martin Larsson föddes i byn Vallen i Lövånger 1 mars 1935, som äldsta barnet till Sigfrid och Linnea Larsson f. Burman, han fick sedermera fick fem syskon. Han flyttade 1950 till Skellefteå och började verkstadsteknisk yrkesskola vid Rönnskärsverken. Han ägnade fritiden åt fotboll och var även ”radioamatör”, d v s han byggde egna radiosändare och mottagare och kommunicerade över mellan- och kortvåg med likasinnade. Det tekniska intresset höll i sig, och 1955 flyttade han till Göteborg för att läsa till civilingenjör vid Chalmers Tekniska Högskola, på rekommendation av sin barndomskamrat Georg Olofsson som redan läste vid Chalmers. Att flytta till Göteborg på 50-talet för att studera på Chalmers var ett djärvt steg av en enkel ”bondpajk” från Vallen. I Göteborg gick han på dans på Studentkåren och träffade där sin livskamrat Margareta f. Carlsson. De gifte sig 11 mars 1961 (och firade alltså nyligen diamantbröllop) och fick tre barn — Annika 1961, Karin 1964, och Staffan 1969.
Hans arbetade från 1962 och fram till pensionen vid Saab i Göteborg, och var där en uppskattad och uppfinningsrik kollega. Trots att han blev framgångsrik inom sitt tekniska yrke blev han aldrig något teknikfreak. Hans må ha varit en tekniker till professionen, men han var i själ och hjärta mer humanist än tekniker.
Uppfinningsrikedom och kreativitet var framträdande egenskaper hos Hans - inte bara gällande tekniska prylar utan i allt från hur han löste olika vardagsproblem till funderingar, samtal och skriverier om samhällsfrågor. Han var också en mycket rolig person, och förärades bl a ett flertal tipstack i PS-rutan i Göteborgs-Posten, oftast under signaturen "HML" — sista gången så sent som 2018. Sina norrländska rötter till trots blev han med andra ord till slut en sann ordvitsande Göteborgare!
Hans hade många fritidsintressen. Utöver de ovan nämnda var han engagerad i orientering, naturliv, fåglar och fiske, och engagerade sig i Naturskyddsföreningen. Han läste mycket, både skön- och facklitteratur, och skrev även debattartiklar bland annat i kärnkraftsfrågan. Han var också en duktig tecknare, vilket ett stort antal efterlämnade teckningar och målningar vittnar om. Han lyssnade gärna på jazz och klassisk musik, och det ryktas att han även var en hyfsad sångare i ungdomen, något som han dock själv inte höll med om. (Detta kan dock förklaras av hans norrländska motvilja mot att förhäva sig.) På senare år ägnade han sig bland annat åt släktforskning, och nedtecknade även minnen från barndomen i Vallen — historier som både barn och barnbarn genom åren har fått berättade för sig som uppskattade godnattsagor.
1970 flyttade familjen till Kungsbacka och förmerade sig så småningom till att vid Hans bortgång bestå av tre barn (ovan nämnda), åtta barnbarn och två barnbarnsbarn. Han var en underbar make, pappa, morfar och farfar (och mormors far). Han gick bort den 29 mars 2021, och vi saknar honom alla oändligt mycket.
Staffan