Han var hjortronplockaren, långpromenadören, ostkroksälskaren och vedhuggaren. Ett granbarkborreangripet träd kunde få honom att lysa upp ”He kund ju bli till ved!”. Han var smörjaren, dansören, körsångaren, smedspojken och ostvändaren.
Han föddes hösten 1928 i en dragig timmerkåk vackert belägen på en kulle i Sjön, Hjoggböle. Snön drev in i vedbänken och isen låg blank i vattenhinken om morgonen medans Anshelm och Annies elva barn kurade under fårskinnsfällarna. 1938 farfar låter uppföra en ny modern gård med rinnande vatten och egen telefon, nr 12.
Sommar: gröttallrik tidigt om morgonen, ut på fälten för att hässja hö.
Vintern 1944 han hugger björkved med storebror Almar uppe i Källheden. 1951 hemma i Sjön kör han motorcykel dagligen till jobbet på Buresågen. Farmor har sytt in fårskinn i hängselbyxorna. 1955 köper han en ny PV 444 för 8800 kronor.
Han träffar sin stora kärlek Anita på Rotan i Skelleftehamn. De förlovar sig 1957, gifter sig 1960 och flyttar in i huset på Jungmansvägen. 1964 föds sonen Jan och 1967 sonen Per. I en PV 544 semestrar vi runt i Norden till toner av dansbandsmusik och Mungo Jerrys ”In the summertime”. Han högg ved ute i regnet och muttrade ”Tjyvbrännarn!” om yxhugget inte tog där det skulle.
Tidig pension vid 58 år med god hälsa. Många nöjesresor med Anita till Stockholm, London, Oberammergau med mera.
Åtta barnbarn och två bonusbarnbarn skulle lysa upp hans liv, fyra barnbarnsbarn när hans krafter börjat avta. Älskad make, vår far, försynt men alltid hjälpsam. En bokslukare av stora mått.
Och inte sa han alltid var han skulle när han försvann ut i bärskogen eller för att hämta en vindfälla. Nu har han försvunnit iväg en sista gång. Vi saknar honom, hans kommentarer, den varma glimten i ögat.
Anita, Jan och Per