Vår älskade mamma, farmor och svärmor somnade in på Skellefteå Lasarett på lördagskvällen den 30 januari omgiven av sina närmaste.
Gunnel föddes den 1 maj 1933. Familjen bestod av föräldrarna Sigurd och Märta Lindgren samt storebror Arne. Familjen bodde i ett idylliskt egnahem på Sörböle, invid Skellefteälven. Efter avslutad skolgång på Sörböleskolan tog yrkeslivet vid. En av de tidiga arbetsplatserna skulle få livsavgörande konsekvenser. Som telefonist på JOWA färghandel träffade hon för första gången Göran Karlsson som senare skulle bli hennes make och livskamrat. Gunnel gick sedan vidare till en rad olika kontorstjänster inom ramen för det som idag är Skellefteå Kommun. Hon var kommunen trogen fram till pensioneringen och hennes yrkesliv kännetecknades av engagemang, plikttrogenhet och yrkesstolthet.
Idrott i allmänhet och handboll i synnerhet präglade ungdomsåren. Gunnel var under några år en framgångsrik back i Sunnanå SKs handbollslag. Idrotten och skolåren svetsade också samman en grupp vänner vars vänskap fortsatt vara en central del av Gunnels liv genom alla år.
1956 var det dags för giftermål. Med Göran som hon träffat första gången närmare tio år tidigare. Samma år föddes sonen Claes-Göran. Fyra år senare föddes parets andra son, Lars-Gunnar, och ytterligare fem år senare fullbordades familjen med dottern Elisabeth. 1968 gick flyttlasset från en lägenhet i centrala Skellefteå till ett nybyggt hus på Sunnanå.
Gunnel var en person som kännetecknades av värme, kärlek, tolerans, öppenhet, generositet och nyfikenhet. Ända fram till livets final drevs hon av en obändig nyfikenhet av både det som hände lokalt och i ett större samhällsperspektiv. Böcker, film, TV-serier, teater, nya recept, Skellefteå AIK, nya kulturhuset och den nya Karlgårdsbron. Det fanns alltid något nytt, spännande att se fram emot. Den närmast ungdomliga entusiasmen kunde ta sig uttryck i att hon reagerade med förvåning när hon möttes av en åldrande människas ansikte i spegeln. Samma egenskaper gjorde att hon tog till sig den nya tekniken, vilket gjort att vi delvis kunnat kompensera det senaste årets sociala isolering via digitala middagar och födelsedagskalas.
Men först och främst var hon en självklar centralgestalt i familjelivet. Barn, barnbarn, barnbarnsbarn och övriga i familjekretsen har omfamnats av hennes naturliga och kravlösa värme och kärlek. Hon älskade att laga god mat och middagarna för nära och kära präglades av generositet och gästfrihet. Den godaste palten, de oslagbara köttbullarna, den gudabenådade toscatårtan och ständigt utforskande av nya spännande recept. Maten har dock aldrig varit ett självändamål utan ett medel för den sociala samvaron. Gunnel var aldrig den som tog störst utrymme men samtidigt central och en självklar auktoritet med andras bästa för ögonen.
Ett stort, varmt kärleksfullt hjärta har slutat slå. Livet går vidare, men för oss blir ingenting någonsin detsamma igen.
Familjen