Vår älskade mamma Gullan Gunnarsson, Folkärna, har efter en tids sjukdom somnat in. Hon blev 72 år. Den djupa sorgen delar vi med hennes syskon och vänner.
Gullan föddes Boström och växte upp med fyra syskon i Lappvattnet, Burträsk. Pappa Olle var snickare och mamma Gunvor skötte hemmet och korna. Gullan träffade Per från Mjödvattnet och de flyttade söderut för att utbilda sig, han till polis och hon till gymnasielärare i franska, engelska och geografi. De fick jobb i Avesta och 1979 köpte de huset Haga i Folkärna. Två gånger väntade de tvillingar. Ett läkarmisstag vid sista förlossningen gjorde att vi blev tre syskon, inte fyra.
Mamma var en omtyckt lärare. Timid franskagrupp eller bullrig byggklass spelade ingen roll. Hon ordnade språkbingo och bjöd på hemkokt hallonsaft. Många kollegor blev hennes närmaste vänner.
Åren kring skilsmässan var svåra, något som präglade vår uppväxt. Men mamma klarade huslån, orienteringsträningar och rättningshögar. Hon var en ”Boströms tjurskall”, som det heter i släkten. Det var inget pjåsk.
Även om mamma levde större delen av sitt liv i Dalarna, förblev hon norrlänning. Hon tyckte om att prata bondska och åkte gärna upp till Lappvattnet och barndomshemmet, som tagits över av systern Vanja.
Mammas busighet och kreativitet gjorde henne till en underbar mormor och farmor. Bäst trivdes hon när huset var fyllt av barnbarn, loppisfynd och en hink bär som skulle rensas. Två maträtter på gång på spisen och en vän som tittade in, och blev kvar på middag.
Mamma sa ofta att hon var en oakademisk akademiker. Men det jordnära samsades med det intellektuella. Hon sparade artiklar hon ville diskutera, var med i bokklubb och filmstudio. Kvinnors rättigheter var en ledstjärna. Hon hade aldrig tråkigt. När hon fick cancer 2018 blev hennes bror Stig ovärderlig. Han klippte gräs, skottade snö och skjutsade till sjukhuset. Han blev en del av vår närmaste familj.
Tungsinne fanns inte hos mamma, eller så skonade hon oss. Men hon levde i nuet. Trots att vi visste att tiden var utmätt var det vardagliga glädjeämnen hon brydde sig om. Att få hjälp att plantera lökar i hopp om en till vår. Njuta av yngsta barnbarnets lek med kastruller på köksgolvet. En sista utflykt till garaget, med rullstolen i snöslasket under en vacker decemberhimmel. Döden betraktade hon rationellt, det skulle hända oss alla. Skam den som ger sig! Hennes styrka och livsglädje gav oss en sista fin höst tillsammans. I ett stökigt kök i hennes älskade Haga.
Helena, Tommy och Jimmy Gunnarsson