Gudrun Eriksson, Skellefteå, somnade in på Skellefteå lasarett den 15 mars efter en tuff kamp mot covid-19. Hon blev 86 år gammal och lämnar efter sig maken Åke, sönerna Lars-Åke och Hans, dottern Anette samt sex barnbarn och sex barnbarnsbarn.
Gudrun var en älskad fru, mamma, svärmor, farmor, mormor och gammelfarmor och hon lämnar en stor saknad efter sig.
Gudrun föddes i byn Rönnbäcken utanför Skellefteå. Hon var nummer fyra i en syskonskara av sex till Elsa och Gottfrid Eriksson. När det var dags för skolgång för Gudrun flyttade familjen till Ursviken för att några år senare flytta till Alhem där familjen drev ett litet jordbruk vid E4 norr om Skellefteå. Efter avslutad skolgång fick Gudrun plats som piga hos en familj i Skelleftehamn.
När hon var 18 år träffade hon sin stora kärlek i livet, Åke. De fick 65 år tillsammans. En tvårumslägenhet på Sävenäs blev deras första gemensamma hem och där föddes också de två sönerna Lars-Åke och Hans, 1955 och 1957.
Tillfällig arbetsbrist i Skellefteå fick den lilla familjen att flytta på sig. Arbetet tog dem till Kiruna där de bodde i några år innan längtan tillbaka till Skellefteå tog dem söderut igen. I Kiruna utökades barnaskaran också med dottern Anette 1964.
Strax därefter återvände familjen till Skellefteå och Skelleftehamn, där familjen byggde ett nytt hus.
När barnen vuxit upp och lämnat hemmet för utbildning och arbete så flyttade Gudrun och Åke in till Skellefteå för att få närmare till arbetet. Gudrun drev Postens cafeteria i tolv års tid och jobbade därefter som kokerska på ett daghem under några år.
Gudrun levde ett aktivt liv som pensionär och njöt av livet. Varje vinter under flera år tillbringade Gudrun och Åke på Cypern där de med åren fick en stor umgängeskrets. Där njöt de av sol, värme, middagar och minigolf. Många är det pokaler som vunnits vid olika golftävlingar.
Familjen, barnen och barnbarnen var viktiga för Gudrun och sommarstugan i Risböle kom att bli den stora samlingspunkten för familjen och för vänner och bekanta. Gudrun hade lätt för att få goda vänner och bekanta genom sitt glada humör och positiva sätt.
I stugan vid havet njöt hon av middagar, bärplockning, båtturer, odling, blommor och inte minst – att sitta i ”kuvösen” eller nere i grillstugan vid vattnet med barn och barnbarn samlade. När släkten även utökades med barnbarnsbarn var glädjen stor och hon skämde bort dem med uppmärksamhet och mycket glass.
När sjukdomar tillstötte med åldern sålde de sitt sommarparadis i Risböle och blev i stället med en stor kolonilott utanför Skellefteå. På ”lotten” kunde Gudrun fortsatt få utlopp för sitt intresse för odling och blommor och med sina gröna fingrar sköttes ”lotten” till perfektion.
Vi kommer att sakna Gudruns härliga skratt!
Saknaden är stor.
Familjen