I lördags somnade pappa in på Iva i Skellefteå. Han blev 77 år.
Pappa föddes i Edsbyn, som yngst av tre syskon. Han bosatte sig senare i Bollnäs och började jobba på Posten. Han extraknäckade även ibland och körde en stor lastbil med litet innehåll. Hela lastbilen var fylld med de små vita prickarna som sitter på punschpraliner.
Han blev tillsammans med Kicki och 1971 föddes sonen Pether. Pappa fick jobb på Posten i Skellefteå och flyttade dit med Kicki och Pether.
Men sen gick de skilda vägar. Pappa körde lantbrevbäring och träffade där min mamma Boel. 1974 föddes jag och de byggde upp kennel och hundpensionat i byn Granå.
Hundintresset har varit stort för dom hela livet. Ett tag hade de 10 egna hundar och 15 pensionatshundar. Båda var instruktörer på brukshundklubben. Pappa var även bruksprovsdomare och mentaltestdomare. Tillsammans med Boel byggde han upp räddningshundsverksamheten i Skellefteå, vilket tog honom på utlandsuppdrag, SM och skarpa eftersök. Det var en underbar tid då pappa var i sitt esse.
Fiske var en stor hobby. En av de mer minnesvärda fiskeplatserna hette Stora Blodsugartjärn. Där fanns allt: getingar, broms, huggormar, blodiglar – och bra med fisk.
Redan från barnsben gillade pappa att spela dragspel. Han fick spela på skolavslutningar och som äldre spelade han i ett band som mest träffades för att öva och ha kul. Låten Wiggen kommer att följa oss hela våra liv. Det var pappa!
Däremot var han sämre på att prioritera sin egen hälsa. Jag minns tydligt en gång när vi joggade tillsammans. För det hände bara en gång.
På äldre dar fick han olika problem med hälsan. När Boel gick bort i november 2019 tappade pappa farten rejält. Han gjorde några försök att få tillbaka gnistan: skaffade katt från Djurskyddet, nymfparakiter och satte igång med akvarium. Men när allt var klart så orkade inte kroppen längre.
Vi minns pappa från hans bästa dagar. Vi spelar Wiggen och ropar ”hej”. Hoppas att du får möta mamma och alla hundarna igen.
Dottern Susanne