Den 16 januari i år, dog Gerda Hedberg. Hon föddes 1931. Föräldrarna var Engelbrekt och Berta Johansson. Gerda växte upp vid Bureå älv, Gamsågen, med sju syskon. En vacker plats med fina minnen.
Gerda arbetade redan vid 16 års ålder i köket på Solvik. Husmodersskolan på Solvik som 19 åring 1950. Det präglade hennes liv. Gerda bjöd på måltider. Det var så gott och med glädje fint arrangerat.
Som ung städade hon hos Dr Hultman. Gerda kom från en stor familj och barnen fick börja arbeta i tidig ålder.
1964 flyttade vi till Hemvägen, granne med Bureåborg, då ålderdomshem. Mamma började arbeta där. Hon hade glädje i arbetet och fick många goda vänner. Hon ordnade med bjudningar för de gamla hemma och i morfars hus. Hon ordnade att vi fick gå Luciatåg på Bureborg under hela vår uppväxt.
Mamma var troget kvar i Bureå och med glädje funnits till för andra.
EFS och kyrkan var en viktig del av livet, som äldre var hon med i sånggruppen Unison.
Många av Gerdas vänner har dött. Vi hade många vänner. Tillsammans med Gösta började resorna, korta som långa. Många har berättelserna varit, som när de körde bil till Göteborg på grusvägar. När mamma och pappa blev pensionärer var de ett stöd för oss barn, barnbarn och barnbarnsbarn. De arbetade i Husbonliden. Senaste utflykten dit 2019, naturligtvis var det människor mamma kände.
Mamma var gift med Gösta sen 1951. Mammas kärlek till Gösta bestod i hela hennes liv. Döttrar två med familjer och en kusin som bott hos dem var viktiga.
Gerda fick en stroke 2017 men kunde bo hemma med pappas hjälp, till våren 2020. Efter det bodde hon i Ursviken sen Buregården. Vi var oroliga att hon ej skulle trivas, men hon var nöjd med sitt liv. Hon sa själv ”Jag förstår inte att jag är så nöjd och belåten”. Det känns bra för oss anhöriga. Jag tror det beror på bönesvar och personalens omsorg.
Mamma var som ett uppslagsverk. Om jag hade frågor, ringde jag mamma. Hon hade koll på det mesta.
Grannarna kom att betyda mycket. Ethel och Erland Lundgren var ovärderliga som trogna grannar och vänner.
Vi saknar mamma. Vetskapen att mamma har det bra. Det är en stor tröst.
Hon gav mig ett hem på äldre dagar, hennes föräldrahem vid Bureå älv. Tack.
”Guds nåd är högre än himlen är över jorden” var ett ord hon gav mig.
Gösta Hedberg, Gudrun Hielte genom Kerstin Adamsson