Vår mor, mormor, farmorsmor och svärmor Eva Larsson, har stilla insomnat i den aktningsvärda åldern av 97,5 år. Hon efterlämnar döttrarna Berit och Gun-Mari, barnbarnen Patrik, Andreas, Emily, Johannes och Tony, barnbarnsbarnen Menea och Naima samt svärsonen Erik.
Eva före detta Norberg är född i Bjursele 1923. Hon var näst yngst i en syskonskara av tio barn. Föräldrar var Lars-Johan och Hildur.
Vår mor levde för sin familj som var den största glädjen i hennes liv. Att umgås med barnbarnen var viktigare än allt annat.
Denna höst fick hon beskedet att det skulle komma ännu ett barnbarnsbarn en månad efter nyår men hon orkade inte hålla ut till dess. Hon var nöjd med att få känna på magen där lille ”Holger” ligger.
Att få leva så länge och vara så närvarande och klar i tankarna är en glädje för oss som kunde prata med henne om allt då hon hade full koll. Ibland svarade hon – ”Äh, det har jag glömt”, för att sedan svara efter några minuter.
Pandemin var något hon hade respekt för och hon jämförde detta med Spanska sjukan som hennes föräldrar och äldre syskon fick uppleva 1918 till 20-talet. Hon var rädd att drabbas av Corona och förstod att vi inte fick hälsa på henne under den sex och halv månaders långa karantän som varade från 15 mars till slutet av september. Glädjen var desto större när vi äntligen fick träffas igen på Servicehuset Duvan den 1 oktober.
Orken började ta slut under sensommaren och hösten och rösten blev svagare och armar och ben lydde inte riktigt. Hon orkade inte gå till telefonen när vi ringde, utan det blev personalen som fick hjälpa till när hon ville ringa oss.
Det vi gläds åt som anhöriga är att personalen på Duvan var hennes vänner och en del kom henne närmare och hon uppskattade deras glada och positiva bemötande och den hjälp hon fick, även om det var besvärligt att inte kunna klara sig själv utan vara beroende av andra. Änglar finns – dom jobbar på Duvan i Fredrika !
Vi är tacksamma att ha fått vara med henne till slutet. Hon kunde inte lämna jordelivet förrän hela familjen besökt henne och tagit farväl. Det tog nästan en hel vecka innan alla hade rest ”Coronasäkert” den långa vägen hem.
Familjen genom döttrarna Berit och Gun-Mari