Min kära pappa, Mattias och Terese morfar somnade in på lasarett den 10 januari. Pappa levde sista åren med vaskulär demens, men i slutskedet även av covid och ytterligare en stroke som pappas kropp inte orkade med.
Erland föddes och växte upp i Svanström tillsammans med sin syster Siri. Son till David och Jenny Forsell. David och Jenny drev tillsammans ett jord- och skogsbruk och pappa blev snabbt en del av detta. Redan i mycket unga år körde han traktor i byarna runt ikring och hjälpte grannar. På det viset träffade han även min mamma Birgit. De gifte sig 1962 och jag föddes två år efter. Pappa och mamma bodde på två olika ställen i byn, innan de flyttade in i hemgården i Svanström. Pappa drev jord- och skogsbruket under flera år samtidigt som han stolt också drev sin egna entreprenadfirma där han under många år körde dumper och byggde vägar runt om i Norr- och Västerbotten. Då pappa jobbade på många olika platser så kom vi att besöka många av dessa för att få vara med honom mera än då han bara kom hem på helgen. Tiden efter det började han sin anställning som väghyvelförare åt Skellefteå kommun. Vid denna tid så flyttade även mamma och pappa till Boliden där de bodde i flera år. Han arbetade åt kommunen till sin pension.
Ett av Erlands många intressen har varit motorer och många bilar har stått i hans ägo. Pappa har även haft jakt och fiske som stora intressen. Mest jagade han älg i Svanströms jaktlag men han älskade tiden då han fick jaga fågel med sin Norrbottenspets Smulan. Många timmar är även de stunder då han dragit runt med sin husvagn och campat i fjällvärlden och även stått på säsong i både Vittjåkk och Jäckvik, under många år. Han körde skoter och pimplade både stort och smått. Barnbarnen följde ofta med och fiskade och körde skoter och fick vara med morfar och mormor när de var mindre, till allas glädje. Under dessa stunder lagades det också ofta mycket god mat. Pappa och mamma gick skilda vägar i slutet på 90–talet och pappa flyttade då till Skellefteå.
Erland hade många vänner som han ofta körde och hälsade på och han var sällan ensam. Han pysslade på med husvagnen eller fiskade i vattendrag runt om i Norr- och Västerbotten. Ofta hade han med sig fika och kaffetermos när han kom på besök. Sista åren levde han ensam och bilen var hans frihet. 2014 drabbades han tyvärr av en lättare stroke, vilken förändrade honom en aning. Sista tre åren kom han i kontakt med en gammal kärlek, Sonja, och de har umgåtts fram till dess pappa flyttade in på äldreboendet Sunnanäng. Där fann han trygghet, men hann bara bo där i åtta månader innan han blev sjuk och slutade sina dagar. Han fick mycket och god omvårdnad av personalen på Sunnanäng.
Pappa var älskad och är saknad av många.
Sov i ro pappa, vi ses på andra sidan när den tiden kommer.
Catrine