Vår älskade mamma Ebba Andersson somnade in mitt på onsdagen den 21 oktober, en vecka innan sin 99-årsdag. Hon var född i Burträsk dotter till Helmer och Henny Lind. Redan i tio- årsåldern förlorade hon sin mamma, hon hade då fyra yngre syskon. Kärleken mellan syskonen var stark och har präglat vår släkt. Men saknaden efter mamman bar hon med sig hela livet. Därför tyckte hon aldrig om att vara ensam.
Redan som barn drömde hon om att bli damfrisörska. Den drömmen skulle bli verklighet när hon mötte vår pappa Eric efter en skidtävling i Bygdsiljum. Han kom från Robertsfors och höll på att utbilda sig till herrfrisör. Dom gifte sig i Robertsfors, ett äktenskap som varade i 70 år.
Tillsammans fick de två barn Jan och Katarina och fyra barnbarn. 1947 övertog de en dam- och herrfrisering i Boliden. Där fick mamma möjlighet att utbilda sig till frisör. I 54 år blev de kvar i sina yrken. Mamma var omtyckt av sina kunder och hon tyckte om dem.
Vid 80 års ålder lämnade de friseringen i Boliden och flyttade till sonen Jan där mamma fick sitt hus där hon kunde pyssla och göra fint. Mamma var konstnärlig, provade tekniker som måla, arbeta med lera, vävnad med mera. Hon tyckte om att göra fint och hade blick för det. Mamma tyckte om att laga mat och baka. Särskilt på julafton som var Erics födelsedag fick vi njuta av ett härligt fikabord.
Under många år var stugan i Sikeå en älskad tillflykt. I solen vid havet där trivdes Ebba och Eric. Hon hade stor omsorg om barnbarn som njutit att få vara hos dem. Men hon hade också ett stort hjärta för de små och svaga i samhället. De sista åren återkom ofta minnen från barndomen, ”tänk vad duktig jag var som cyklade på en herrcykel till skiftet med korna och inte var jag rädd ”. Ett annat minne var när hon cyklade till mormor Emma i Mjövattnet med minsta systern på pakethållaren.
För ett år sedan flyttade mamma tillbaka till Boliden och har bott på Skogsbackens äldreboende. Där har hon fått en kärleksfull omvårdnad och aldrig behövt känna sig ensam. Mamma somnade in under ett snöoväder. Ett snöoväder som hon älskade att vandra i under åren i Boliden. Vi barn fick sitta hos henne på den sista vandringen. Hennes mor Henny sa på sin dödsbädd, ”Gud har lovat att ta hand om er barn”. Det löftet har infriats. Ett långt liv fick vår fina mamma Ebba. Saknad och älskad av oss alla.
Familjen