Dagmar Möller föddes i Högheden, Skellefteå kommun 1927. Hon var en av sju syskon som bodde med sina föräldrar på en liten självförsörjande bondgård med hästar, kor och kalvar. Dagmar gick skola i Högheden i sju år och hennes första jobb var som servitris på ett café i Glommersträsk.
Första gången Dagmar träffade sin man Hilding var när hennes syster gifte sig med en Lundbergare i byn Akkavare i Arvidsjaurs kommun. De fattade tycke för varandra och gifte sig 1948. Första tre åren bodde de en trappa upp i ett rum och kök hos Dagmars mor och far i Högheden, där Dagmar skötte om barnbespisningen för skolbarnen i Högheden.
1951 gick flyttlasset till Akkavare där de bodde en trappa upp hos Mats Lundberg. 1957 byggde de ett eget hus och även en kiosk som de drev i cirka 20 år. Efter det så var de även ombud för posten i byn. Dagmar jobbade som byggstädare åt Byggtjänst, Lundbergshus (med ritningskopiering och broschyrer) och även som försteman på Samhall där hon sydde väskor av renskinn. Dagmar och Hilding var djurvänner och hade både hundar och katter.
Dagmar var väldigt modeintresserad och sydde och stickade gärna kläder åt både sig själv och andra. Många var de plagg, dukar, gardiner och andra kreationer som växte fram mellan hennes flitiga fingrar. Hon vävde många mattor och hon älskade att laga mat, baka och påta i trädgården. Hon gillade även att inreda sitt hus och både målade och tapetserade själv.
Dagmar syntes aldrig sysslolös men trots det så hade hon alltid tid för de som kom på besök och dukade genast upp kaffe och fikabröd eller ställde sig vid spisen och svängde ihop en god middag. Dagmar och hennes syster bakade mycket i bagarstugan i Svanträsk och Dagmar delade alltid generöst med sig av mjukkakor och tunnbröd. Hon var gärna ute på utflykter, både med sin man när han levde och även sin syster Ann-Mari och hennes man Harry. 1998 gick Dagmars man bort och hon bodde ensam kvar i huset till sin bortgång. Dagmar och Hilding fick tre barn, Sture, Ola och Rikard och många barnbarn och barnbarnsbarn. Hon ställde alltid upp för alla, klagade aldrig och var alltid glad, generös och givmild. Dagmar har lämnat oss i oerhört stor sorg och saknad.
Familjen