Medicintekniska ingenjören Carita Kärnebro Andersson avled i närvaro av sin familj den 20 augusti 2021 på Skellefteå lasarett i en ålder av 79 år. Närmast anhöriga är maken Ansgar, barnen Josefin och Anneli med familjer samt syskonen Karin och Anders med familjer.
Carita föddes 1942 i Åkullsjön. Där växte hon upp tillsammans med föräldrar och två syskon.
Efter studentexamen och senare examen från tekniskt läroverk arbetade hon som laboratorieingenjör, och vidareutbildade sig senare inom medicinsk teknik. Skellefteå lasarett var hennes arbetsplats under hela sitt yrkesliv.
Carita gifte sig 1964 med Ansgar Andersson från byn och de fick två flickor, Josefin och Anneli. De byggde en villa på Sörböle i Skellefteå år 1966. 1993 flyttade de till Myckle där de hade köpt en tidigare jordbruksfastighet. Den övertogs senare av äldsta dottern och Carita och Ansgar flyttade till lägenhet på Södra Sunnanå. Några år senare gick flyttlasset åter till Myckle, en by som de trivdes väldigt bra i.
Kunskapstörstig och mångkunnig gick Carita på ett stort antal kurser under åren med en bred variation, allt från mineraler till linedance. Det tekniska intresset och uppfinningsrikedom följde henne genom livet. Tidigt på 1980-talet köptes en av de första hemdatorerna på marknaden, och hon använde mobiltelefoner och i-pads för att uppdatera sig och göra efterforskningar om olika ämnen. Hon brann för jämställdhet, rättvisa och allas lika värde.
Carita var en fantastiskt social person som ständigt hörde sig för om vänner och släkt och deras välmående. Hon fungerade som ett nav bland släktingar, och trots sina besvär de senaste åren visade hon alltid omtanke och tog sig tid att höra av sig. De nästan dagliga kontakterna med nära och kära betydde mycket för oss alla.
På födelsedagar och bemärkelsedagar skickade Carita personliga kort från sina sparade gömmor. Hon tänkte mycket på barnbarnen och syskonbarnen. Hennes vänkrets var stor och i den ingick bland annat grannar, tidigare arbetskamrater och en föräldragrupp från barnens skoltid.
Hemmet var varmt, kärleksfullt och kändes alltid välkomnande för besökare. Gott hembakat fika var hennes signum, ibland gjort med bär som hon plockat själv.
Några veckor innan Carita avled fick hon träffa sitt första barnbarnsbarn Vilmer. Vilken lycka! Hon hade uttryckt sin önskan att få leva tills barnbarnsbarnet föddes och så blev det.
Saknaden efter Carita är enorm! En minnestext räcker inte för att beskriva hennes betydelse för make, barn, barnbarn, syskon, släkt och vänner.
Familjen