Björn somnade in i hemmet den 2 december. Han bodde i Värmland upp till vuxen ålder. Han var tidigt idrottsintresserad och var en duktig tennis- och bandyspelare. Efter studentexamen i Åmål 1958 flyttade han till Uppsala i början på 1960-talet. Han fortsatte studierna vid Uppsala universitet och skrev en licentiatavhandling i statistik, jobbade som lärare några år. Han fortsatte med doktorandstudier vid Pedagogiska institutionen över ämnet ”Vad är kunskap”. Avhandlingen förblev dock oavslutad då oenighet rådde om kunskapsbegreppet var av pedagogisk eller filosofisk art. Det var ett hårt slag men skapade ingen bitterhet hos Björn. Han konstaterade bara kort: ”Jag vet själv vad jag menar med kunskap, det räcker för mig.” Han traktade varken efter status eller publikens erkännande.
Han var med om en svår MC olycka 1972 och sviterna efter olyckan följde honom resten av livet i form av sömnproblem och trötthet. Björn och Maria träffades 1974 och fick tre barn tillsammans. Familjen flyttade till Skellefteå 1978. Björn jobbade flera år som skolpsykolog på Sörböleskolan och senare på Fritidskontoret med drogrelaterade frågor för ungdomar. Hans stora intressen var musik, klockor och motorfordon.
Han var med i spelmanslaget Folkton där han spelade fiol. Han visslade ofta och gjorde omöjliga drillar att härma. Hans hjärtefrågor var drogrelaterade frågor och medias makt över våra sinnen. Han älskade att diskutera. Han oroade sig mycket över världens tillstånd och sa ofta” Om alla vore som hen skulle det inte finnas någon ondska i världen”. Vi säger, om alla vore som Björn, skulle jorden vara en fridfull plats att leva på. Vår gemensamma stuga i Hemvattnet var hans fristad. Björn var god, trofast och lojal. Vila i frid.
Förutom barn och barnbarn efterlämnar Björn en syster.
Familjen/ Maria Forsmarker