Min älskade hustru Anneli Runåsen har avlidit i en ålder av 79 år efter tre års kämpande med sjukdomar.

Hon var ett finskt krigsbarn, som först skickades till Sverige sedan efter kriget tillbaka till Finland för att ånyo skickas till Sverige en gång till. Detta satte svåra sår i hennes skäl. Hon ville aldrig släppa in mig och prata om det. I Sverige hamnade hon hos Anna och Torsten Sjödin i Vilhelmina, i en ålder av cirka 4-5 år. Där trivdes hon och fick en fin uppväxt.

Hon gifte sig med Runo Mannelqvist och fick sitt första barn Inger 1961 och Elise 1963. De bodde ett tag i Enköping, men flyttade tillbaka till Vilhelmina. 1968 skilde hon sig från Runo och flyttade till Skellefteå där hon arbetade på lasarettet till slutet av 1990-talet. Vi förlovade oss på hennes 50-årsdag 1991 och gifte oss på min 60-årsdag 2005. Vi fick drygt 30 fina år tillsammans.

Sjukdomarna började april 2017 med något som antogs vara åderbråck, men sedan visade sig vara proppar. Sedan fortsatte det med proppar även i lungorna och två stroke. Hon kämpade tappert, men blev tillslut nästan helt beroende av att andra skulle hjälpa henne, något hon uttryckt innan sjukdom att hon absolut inte ville. Hon klagade aldrig utan led i tystnad. Före detta var hon aldrig sjuk och älskade att vara ute i sin trädgård i Boliden och ansa, klippa, gräva, så och skörda. Dessutom älskade hon snön. Skotta snö var bland det bästa hon visste, inga maskiner skulle ersätta det. 

Jag saknar min älskade Anneli väldigt mycket, men är samtidigt lättad över att hon äntligen har fått somna in och slippa all smärta. Hon är också saknad av barn, barnbarn och styvbarn.

Sven-Olof Runåsen