Åke var född i Skellefteå 1946, tillbringade sin tonårstid i Gävle, studerade i Uppsala och var verksam som präst i Uppsala och Härnösands stift under femtio år. Efter en tids sjukdom avled han i sitt hem i Harmånger den 23 mars och sörjs av sin maka Anna-Lena samt barnen Helena, Henry och Hanna-Karin, brodern Harry samt många släktingar och vänner.
Åke kom från en arbetarfamilj. Hans far Elof var järnvägsarbetare, hans mor Safira sömmerska/städerska. Familjen var regelbundna kyrkobesökare, något som gjorde Åke engagerad i kyrkans liv och musikens värld. Han har spelat orgel och piano i många sammanhang.
Familjen flyttade i början av 60-talet till Gävle. Där fick göra ett krävande byte av skolform – från den nya enhetsskolan till den äldre realskolan. Han hade ”gott läshuvud” och kunde hoppa över första åk i gymnasiet. Studentexamen ägde rum våren 1966 på Vasaskolan i Gävle.
Hela livet har Åke förkovrat sig i olika akademiska discipliner, alltid mån om att dokumentera sina studieresultat. Han hade också de flesta behörigheter som finns av körkort. Prästvigningen skedde i Uppsala i advent 1970.
Den 5 januari i år firade Åke och Anna-Lena guldbröllop under de enkla former som pandemin medgav.
Åke Berglund var vid sidan av sitt arbete mycket engagerad i samhällsfrågor och föreningsliv, t ex som mångårig KD-politiker, broder i Tempelriddarorden samt energisk medlem av Riksförbundet Pensionärsgemenskap(RPG).
Genom inspiration från sitt familjeliv utvecklades Åke till något han verkligen inte var från början: älgjägare, båtintresserad, sjöfarare, fiskare, djurvän omgiven av hästar, ofrivillig hundvakt mm. Framför allt var han en passionerad bilförare, ständigt på väg till något. En sammanfattande karakteristik kunde vara orden PÅ VÄG. Åke Berglund var ingen bakåtblickande nostalgiker. Han var på väg mot framtiden och evigheten med förtröstan och förväntan. RIP.
Stefan Nilsson, kamrat sedan skoltiden på Vasa