Curt Lindgren, Skellefteå, somnade stilla in den 19 juni i en ålder av 91 år. Han sörjes närmast av döttrarna Monica Lindgren, Stockholm, och Ullacarin Blom, Umeå, med familjer.
Vår älskade pappa Curt har lämnat oss i stor sorg och saknad, efter ett långt och innehållsrikt liv. Han föddes 1933 som son till David och Astrid Lindgren och växte upp tillsammans med sin syster Barbro på Vretgatan. Tidigt visade han en musikalisk begåvning utöver det vanliga, och jazzen kom att bli en av hans följeslagare genom livet. Som pianist spelade han tillsammans med flera ledande musiker bland annat på Nalen i Stockholm och på klassiska Boston i Skellefteå. När valet till slut stod mellan en utlandsturné eller att bilda familj hemma i Skellefteå blev det familjen som gällde.
Han träffade vår mamma Ceres Wiklund, bördig från Burträsk, på just Boston i mitten av 1950-talet och de fick nästan 70 år tillsammans.
1957 gifte de sig i Burträsks kyrka. Två år senare föddes Monica och efter ytterligare tre år Ullacarin. Curt och Ceres utbildade sig båda två till lärare och han kom bland annat att verka på Kanalskolan och Anderstorps gymnasium. När han undervisade i salen längst upp i Kanalskolan fick den alltid välklädde Curt smeknamnet ”snobben i tornet”. Senare i sin karriär var han studierektor och hade uppdrag vid Skolverket när det nya betygssystemet skulle utarbetas.
Pappa var en utpräglad sällskaps- och föreningsmänniska, med ett stort idrottsintresse. På sommarhalvåret spelades det tennis och golf, på vintern var det curling och skidåkning som gällde. Vi tillbringade långa sommarlov i stugan i Viken vid Falkträsket, som med tiden fick allt fler besökare allt eftersom familjen växte med barnbarn och barnbarnsbarn. Därtill reste Curt och Ceres mycket både utomlands och inom Sverige – och varhelst de landade fanns det alltid ett piano på hotellet som nya och gamla vänner samlades kring.
Curt var en osedvanligt vänlig och humoristisk man, en för sin tid modern pappa som tog stort ansvar för sina döttrar. Monica minns med värme när han efter jobbet på lördagar brukade ta med henne på Stenbergs konditori. Sedan blev det också hans ansvar att se till att skjutsa och hämta döttrarna på Vitberget, liksom att introducera tennis för såväl barn som barnbarn. Men framförallt så introducerade han musiken i vår familj. Det var helt självklart att döttrarna skulle spela piano och när man inte gjorde det så fick man sjunga ackompanjerad av pappa Curt vid alla möjliga tillställningar.
Han och mamma hade ett kärleksfullt och dynamiskt äktenskap, och tillvaron blev tom för honom när hon gick bort förra påsken. Fram tills för några veckor sedan bodde han kvar i deras lägenhet i centrala Skellefteå – bakade, gick promenader på gågatan, följde utvecklingen inom både politik och sport, läste otaliga böcker, löste korsord. Han fanns alltid där för oss, hade alltid tid för oss.
Saknaden är stor efter vår älskade pappa.
Döttrarna Monica och Ullacarin