Som tidigare meddelats Ceres Lindgren avlidit några dagar innan hon skulle fylla 87 år. Hon sörjes närmast av maken Curt Lindgren samt döttrarna Monica Lindgren och Ullacarin Blom med familjer.
Vår älskade mamma har lämnat oss i enorm saknad men med alla fina minnen i behåll. Hon växte upp i Burträsk som den yngsta dottern till Dagmar och Torsten Wiklund. De var väldigt stolta över sina fem flickor, vilket lyste genom barnen. Hennes uppväxt var präglad av mycket kärlek och sång men även samhällsengagemang eftersom pappa Torsten var aktiv folkpartist, kommunalråd och landstingspolitiker. Mamma var den sista av systrarna som nu lämnade och därmed är en era till sin ända.
Mamma träffade sin Curt i Skellefteå i mitten av 1950-talet, där han var pianist på dansstället Boston. De gifte sig i Burträsk kyrka 1957. Två år senare kom första dottern Monica och ytterligare tre år senare föddes Ullacarin. Både mamma och pappa utbildade sig till lärare och arbetade bägge till de var i dryga 60-årsåldern.
Det blev långa soliga sommarlov i Viken i Falkträsket med barn och så småningom barnbarn. Sommarhuset behöll de i 60 år och det var oss alla väldigt kärt. Umgänget med grannar var stort och det spelades kort och minigolf mest varje dag. Dessutom hade två av hennes systrar sina sommarställen runt sjön så det blev många glada släktträffar med olika aktiviteter som varpa, pilkastning, pokerspel och massor av sång.
Mamma var en aktiv person som hann med det mesta. Hon sjöng i Skellefteå Damkör, var intresserad av mode och inredning, och både köpte och sålde antikviteter på auktioner och loppmarknader långt upp i åren. Vi döttrar fick med jämna mellanrum höra ”ni måste piffa upp er, flickor!”. Under vintern spelades det curling och på somrarna tog golfen vid.Under senare år vare bridge ett stort intresse, och hon deltog framgångsrikt i flera tävlingar. När hon slutade att själv spela golf och curling fanns engagemanget kvar för alla möjliga sporter som då sågs på TV. Skellefteå AIK:s matcher följdes noga.
Mamma älskade att resa och se nya platser, runtom i Europa, men även USA och Karibien. 80-årsdagen firade hon i Antibes med barn och barnbarn omkring sig. Ett minne därifrån som också speglar hennes personlighet är att hon trots problem med rörligheten flera gånger tog sig upp för alla trapporna till dotterns terrass – där väntade ju ett glas champagne, och det missar man inte!
Men mest av allt kommer vi alltid att minnas att mamma alltid varit en förebild för oss. Hon har alltid funnits där för oss, oavsett vad det gällt. Hon har alltid stått på vår sida, men aldrig varit rädd för att säga sin mening. De dagliga telefonsamtalen som vi haft genom livet kommer vi alltid att sakna.
Monica och Ullacarin