Vår pappa avled natten mot söndagen 27 oktober efter en längre tids demenssjukdom. Sina sista år tillbringade han och mamma Bibbi på Höjdens vård- och omsorgsboende, där de månade om varandra och snabbt blev kända bland personalen för sin goda aptit.
Utöver aptiten satt även gamla takter från ett helt arbetsliv på Norran i; pappa försökte vid flertalet tillfällen ha ”styrelsemöten” med andra boende men lyckades till sin frustration aldrig klubba igenom några beslut!
Detta engagemang i jobbet har vi barn sett genom hela vår uppväxt, en oerhört stark arbetsmoral där man aldrig stannade hemma från jobbet. Troligtvis hade pappa detta från sin far, den hyperproduktive KH Wikström som också gav mycket tid till Norran och mindre tid till pappa och hans tre systrar. Dock hade syskonskaran alltid mamma Inga som en klippa hemmavid och så klart även varandra.
Ett annat arv från båda föräldrarna var idrottsintresset. Pappa var en riktig mångsysslare med tennisen och golfen som de mest långlivande sporterna, men även handboll, pingis, ishockey och bowling ägnades många timmar. Icke att förglömma hur han och mamma gemensamt hejade på skidskyttarna via tv-rutan och Skellefteå AIK på plats.
På jobbet var pappa ganska strikt och hade höga krav, men han hade också en oerhört mjuk och generös sida hemmavid, som särskilt kom fram med barnbarnen
Till exempel när han fyllde 60 år stoltserade han i tidningsannonsen: ”dubbelmorfar”. Han var oerhört tacksam över att båda barnen och följaktligen alla fem barnbarn bodde i Skellefteå. Vid flera tillfällen gjorde han spontanbesök på dagiset bara för att han ville träffa dem.
Både mamma och pappa var gärna och ofta barnvakter, där pappa var en påhittig lekledare med stort tålamod. En mycket uppskattad aktivitet var när morfar/farfar Calle berättade om diverse bus han hittade på som barn; dessa historier fick aldrig vi barn höra men barnbarnen älskade dem!
När barnbarnen blev äldre, uppstod traditionen mandelkubbar, mjölk och kortspel efter skolan i huset på Norrböle.
Pappa hade fler talanger utöver sporten, han var en hejare på siffror, äta tårta och att handklippa häckar, både egna och vänners.
Till sist måste vi nämna sommarstugan i Östanbäck som varit släkten Wikströms smultronställe sedan 1962 och där pappa och mamma trivdes att vara så länge hälsan tillät. Morgonturerna med havskajaken blev många.
Vi kommer alltid att minnas och sakna honom och är tacksamma för all den kärlek han gav åt oss i familjen.
Barnen