Efter en längre tids kamp mot en cancer, fick Britt-Inger slutligen ge upp. Den blev henne övermäktig. En varm och solig aprilvecka som gick i moln dagen hon avled. Till midsommar skulle hon fyllt 77 år. Närmast sörjande är maken Harald och dottern Beatrice samt bonusbarn och bonusbarnbarn. Britt-Inger och Harald fick 27 år tillsammans. Britt-Inger växte upp i byn Hemmingen utanför Norsjö tillsammans med två systar Margareta och Karin. Föräldrarna var Astrid och Karl Lindfors. Först blev det folkskola i Hemmingen i sex år, därefter ett sjunde år i Norsjö och en handelsskola i ett år.
Redan från barnsben var djur och teckning stora intressen. Att mjölka kor fick hon lära sig tidigt. Efter Handelsskolan tog hon arbete som kontorist i 10 år. Hon ville dock vidareutbilda sig och läste till en filkand och konsthistoria på universitetet. Intresset för bildlära väcktes under denna tid och hon fortsatte sin utbildning till bildlärare. Under tiden träffade hon sin då blivande man Åke Rydfjäll. De gifte sig 1979 och fick leva tillsammans till 1981 då Åke drabbades av en sjukdom och avled.
Under sin fortsatta utbildning fick hon sin adoptivdotter Beatrice 1983. Efter utbildningen blev det jobb som lärare i olika skolor. Näst sista skolan var i Holmsund i 20 år och slutligen 5 år i Obbola fram till sin pensionering. Kyrkligt var Britt-Inger både med i Umeå Missionsförsamling och Carlskyrkan. I Carlskyrkan deltog hon i en värdgrupp så länge hon orkade. Hennes intresse för bild och foto innebar ett starkt engagemang i Umeå Fotoklubb. Där var hon medlem i 27 år. Hennes arbete med att både vara ordförande och kassör under många år bidrog till att klubben kunde leva vidare när det var som mest kritiskt i klubben. På sin sjukbädd fick hon mottaga Riksfotoförbundets förtjänsttecken i platina “för gagnerikt arbete för fotografin”, som egentligen skulle delats ut vid Riksfotoförbundet Svensk Fotografis möte i Umeå under maj 2023. Dokumentärfotografi var hennes största intresse och berodde till största delen på att Sune Jonsson var hennes största förebild när det gällde att dokumentera verkligheten och livets vardag och i själ och hjärta så var hon en analog fotograf, där hon fick jobba med att komponera bilderna i kameran och manuellt ställa in värdena.
Hennes fritid innehöll också mycket körsång. Hon var med i Holmsunds Damkör och Holmsunds Kyrkokör. När vår och sommar kom var det mycket arbete med blommor och i synnerhet pelargoner och dalior, trädgårdslandet skulle ställas iordning och grönsaker skulle odlas. Stugan i Ostnäs och några resor skulle också hinnas med. Självklart följde kameran med och det dokumenterades i fotopärmar och reseskildringar. Tyvärr så innebar de sista fyra åren sjukdomsbesvär som bara förvärrades. Hennes stora intressen fick mer eller mindre fick och allt fokus blev på sjukdomen.
Britt-Inger var omtyckt av många och lämnar ett stort tomrum bland både vänner, nära och kära.
Harald