Britt-Inger, dotter till Anna och Bernt Marklund fick sin födelse i första älgjaktsveckan 1963. Sedan tidigare fanns hennes äldre syster Ann-Sofie och familjen utökades senare också med en yngre bror Niklas. Uppväxten i tidiga barnåren var i Stämningsgården för att senare flytta till Medlefors där familjen byggt hus. Sommarloven tillbringades hos släktingar i Selet eller i husvagn med familjen vid någon camping i Sverige eller Norge.

En stor sorg kom i tidiga tonår då Britt-Inger förlorade sin mor som insjuknat i Skelleftesjukan. Det innebar att hon tidigt fick inta en hjälpsam roll i hemmet som hon tog tag i på bästa sätt. Skolgången gick från Mobackens skola via Brännan till Anderstorpskolan. Efter skolgången arbetade ”Bingan” inom åldringsvården och handel, och här kom hennes personliga egenskaper med stor omtanke om andra fram på bästa sätt. På somrarna fanns hon på Byske Camping och jobbade extra, en tid full med historier som hon ofta med glädje återkom till. På 80-talet träffade Britt-Inger Per Forsberg och dom slog sina påsar ihop och bosatte sig på Sjungande Dalen. Här utökades familjen med dottern Malin. Efter några år så gick flyttlasset till Stockholm och Västerhaninge där familjen också utökades med dotter nummer två Sara. Hemlängtan visade sig efter några år och Skellefteå blev återigen bostadsorten. Nytt jobb skapades vid hemkomsten hos handlare Olle Andersson på ICA Träffen (numera ICA Kvantum) där hon trivdes och blev en av kulturbärarna tillsammans med en personalgrupp som skapade en kundvänlig miljö som fortfarande sitter i väggarna. Här trivdes Bingan och hon stannade på ICA hela sitt arbetsliv. Familjesituationen förändrades senare då Per och Britt-Inger gick skilda vägar.

På sommaren -96 träffades Thomas och Bingan och tycke uppstod. Familjerna flyttade ihop på Mobacken och med stort engagemang från Britt-Inger skapades en trivsel för alla inblandade.

Vid millenniumskiftet upptäcktes att Britt-Inger hade utvecklat sjukdomen Skellefteåsjukan och det blev snabbt bestämt att en levertransplantation var räddningen för hennes liv. Operationen blev av i Huddinge maj 2003 och var en händelse som hon var väldigt tacksam för, och som gav henne möjligheten till ett fungerande liv. Verkligheten är också att både frivilliga och ofrivilliga besök på lasarett har hårt speglat hennes vidare liv. Vi är många runt omkring henne som fascinerats över hennes glöd att tillfriskna och att livsglädjen varit så stark.

En händelse som fastnat i minnet som beskriver henne var när vi tillsammans gifte oss i Svenska kyrkan Palma Mallorca. Just innan ceremonin visade det sig att det saknades ett intyg för att kunna bekräfta och godkänna äktenskapet. Britt-Inger tog budskapet med ro och hennes enda kommentar var ”Ja men då får vi gifta oss en annan gång”. Att sedan prästen inte helt juridiskt korrekt genomförde bröllopet är en annan historia!

Barn och barnbarn var i hela livet ett viktigt centralt inslag, där telefonen användes frekvent för att hålla sig uppdaterad över händelser. Resor, middagar med släkt och vänner, fritidshuset i Långnäsudden och de traditionella träffarna med ”Juntan” satte guldkant på tillvaron.

Saknaden är stor, och vi tar med oss de ljusa bilderna från henne där vi vet att vi haft den bästa makan, mamman, mormor, syster och vän som man kan tänka sig.

Familjen