Birgitta Lindqvist

Efter två falska larm blev det tredje gången gillt för Birgitta Lindqvist. Den 26 maj 2023 valde hon att lämna jordelivet och har nu återförenats med sin själsfrände, Sören.

Birgitta föddes i Lilla Kåge den 23 oktober 1936, med mor, far, syster Käthy och bror Oswald. Efter skolan, vid 15 års ålder, började Birgitta sälja mjölk vid Lundqvist Livs, därefter hjälpte hon till att förlösa en massa barn på BB i Skellefteå och avslutade sedan sina yrkesverksamma år inom arbetsterapin på Skärgårdshemmet i Skelleftehamn – fast om sanningen ska fram så hade Birgitta sedemera även titeln som ekonomidirektör på Lindqvist Fastigheter i Skelleftehamn.

Om man undrar hur hon hamnade i Skelleftehamn efter att ha fötts i Lilla Kåge så kan här nämnas att hon träffade sin livskamrat, Skelleftehamnsonen Sören, under studietiden vid Solvik. Enligt hörsägen blev valet enkelt när Sören gled in i en Cadillac medan konkurrenterna fortfarande kämpade på med cykel.

Hennes liv omgärdades av kärleken till hennes medmänniskor, inte minst barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen. Med dessa spenderade hon så mycket tid som möjligt. Både hemmavid, vid hemmanet på Fiskarvägen i Skelleftehamn, med livsviktiga traditioner som våffelplundring från julgran på Tjugondag Knut, men allra helst umgicks hon ändå på resande fot – gärna någonstans där det var varmt och vackert. Vare sig det var via flyg till Afrika, Amerika eller Asien eller med husbilen genom Europa. Mot slutet blev det mest tid i "pensionärshemmet" Casa Dahlia, ett litet rustikt hus i La Marina i Spanien.

Kärleken till allt det vackra i världen genomsyrade Birgittas liv. Det gav sig uttryck i kläderna hon valde att bära, blommorna hon planterade i trädgården och inredningen hon omgav sig med. Det gav sig även uttryck genom hennes händers verk: virkning, stickning, textilkonst – och efter att återvänt till Solvik i 60-årsåldern som konststudent – genom oljemålning. Birgitta höll ordning och reda var än hon befann sig och hon älskade att tvätta, men frågan är om det verkligen var tvätten som lockade, eller om det snarare var det runda fönstret i tvättstugan på andra våningen som vette mot väster och fångade solnedgången likt en tavla.

Gemenskapen i EFS och Frälsningsarmén gav Birgitta vänner för livet, vänner som funnits vid hennes sida ända till slutet. Efter att Sören gick bort tillbringade Birgitta sina sista år på Skärgårdshemmet – där hon själv en gång arbetade – med värdig omsorg från en fantastisk personal.

Birgitta är mer saknad än hon någonsin kommer förstå, men vi unnar henne nu en evighet i himlen med sin älskade Sören. 

Familjen