Birgitta Eklund, Skellefteå, har plötsligt och oväntat lämnat oss vid en ålder av 86 år. Hon efterlämnar barnen Kristina och Johannes med familjer.

Birgitta föddes i Borgvattnets berömda prästgård i Jämtland. Hon var det andra barnet till Otto och Eda Lindgren i en syskonskara på tre. Hennes far var prost vars arbete senare tog familjen till Vännäs och Mo. Hon var ambitiös i skolan men med vissa rebelliska inslag för att balansera det auktoritära.

Birgitta började utbilda sig till tandläkare på Karolinska Institutet i Stockholm men avslutande utbildningen i Umeå för att vara närmare sin mamma. Som färdig tandläkare jobbade hon sig sedan genom Sverige, bland annat i Karlstad, Gällivare, Eskilstuna och Holmsund. 1975 flyttade hon till Skellefteå för att specialisera sig till tandreglerare, där hennes estetiska förmåga kom till god användning. Många i Skellefteå har henne att tacka för sina vackra leenden! 

I Skellefteå träffade hon sedan Bengt och 1976 gifte de sig och flyttade till Blockvägen, till huset som kom att bli deras hem livet ut. Här umgicks man med bästa sortens grannar och hade Moröspåret och Vitbergsområdet runt hörnet som användes flitigt till löpning och skidåkning. Birgitta började springa olika motionslopp som med tiden utvecklades till mer seriös satsning med deltagande i ett 50-tal veteran-VM, -EM och -SM där hon till och med slog världsrekord och också belönades med många medaljer i distanser från 800 meter till maraton. Dessutom genomförde hon ett 30-tal maratonlopp världen över. Tävlandet tog Birgitta och Bengt bland annat till Durban, Brisbane, Ljubljana och Jyväskylä - Bengt var en uppskattad tidshållare och resesällskap. Reste i världen gjorde hon också utan att tävla, till exempel till Indien, Mexiko och Kina för att nämna ett fåtal. Upptäckarlusten var stor men hon tillbringade också gärna tid på sitt älskade släktställe Sörböle, vid havet söder om Umeå. 

Birgitta var pedantisk, kreativ och påhittig och kunde lösa vardagliga problem på oanade och ibland prisbelönta sätt. Hon var otroligt positiv och levnadsglad och talade alltid väl om alla. Omtänksam och social som hon var ringde hon gärna och ofta upp familj, släkt och vänner när avstånden för besök var för stora.

Birgitta var en mycket älskad mamma, mormor och farmor som lämnar ett stort tomrum efter sig. Hon utmanade ibland ödet – orädd och nyfiken livet ut – men fler än nio liv hade hon tyvärr inte. Vi tröstas av att hon fick vara frisk intill sista dagen och av alla ljusa minnen av henne som vi för alltid bär med oss. 

Familjen