Fredag 17 januari somnade vår älskade Birgit Wiklund (f Boman) in i sitt hem i Boliden.
Dotter till hemmansägaren Gunnar och småskollärarinnan Signe, Ersmark. Hon växte upp på bondgården där hon tidigt fick ta ansvar och vara en del av småbrukets liv. Hon var äldst i en syskonskara av fyra. Uppväxten präglades av trygghet och kärlek.
Intresset för utbildning fick hon då hon tidigt influerades av att ha en yrkesarbetande mor. Detta bidrog till att hon skaffade sig en yrkesutbildning på Husliga seminariet i Umeå under tre år. Det var en gedigen och bred utbildning i många ämnen. Hennes första anställning blev på seminariet där hon nyss tagit examen. Där undervisade hon i matlagning, livsmedelskunskap och experimentell matlagning. Hon var lycklig över att ha ett yrke, en anställning och att därmed bli självständig.
Sitt livs kärlek, Kjell, träffade hon på Solvik under folkhögskoletiden. De gifte sig midsommarafton 1963 i Kusmarks kyrka.
Efter några år med undervisning på husmodersskola, realskola, enhetsskola och grundskola gick flytten 1970 slutligen till Boliden. Vid den tiden hade familjen tre barn.
Trots heltidsanställningen som hemkunskapslärare lyckades hon alltjämt finnas där för familjen som var viktigast för henne.
1983 började en ny fas i hennes yrkesliv. Hon fick förfrågan om att vikariera som studierektor. Eftersom hon värnade om utbildning, utveckling av skolan och dess värdegrund blev det en naturlig fortsättning på hennes yrkesbana. Det ledde senare till att hon blev den första kvinnan med rektorstjänst i Skellefteå kommun med start i Boliden 1987.
1992 sökte hon sig till Kågedalen där hon sedan arbetade som rektor till pensionen 2005.
Intresset för handarbete och hantverk var stort. Hon har genom alla år funnit glädje och avkoppling i att arbeta och skapa med sina händer. Hon hade sinne för färg och form, stort handlag och produktiviteten var i särklass.
Välgörenhet var viktigt där Soroptimisterna fick hennes engagemang. Musik, resor, släkt och vänner berikade hennes liv allt igenom.
Stugan vid havet om somrarna har gett många fina minnen med Kjell och familjen.
Hennes person kännetecknades av en varm och positiv livsinställning samt att hon såg möjligheter i allt.
Hon var tacksam över sitt liv, har njutit av det och dess rikedom. Frälsarkransen fick spela en stor roll för henne speciellt under hennes sista månader. Gudspärlans bön gav henne styrka och tröst.
Med tacksamhet, för alltid saknad.
Barnen (Helena, Jonas och Elisabeth)