Birger föddes som enda barnet till Karl-Erik och Elin Eriksson i Bodbysund. Tidigt träffande han Barbro som liksom honom var aktiv i kyrkan. De gifte sig på Barbros 21-årsdag och var gifta i över 60 år innan Birger fick ta avsked från sin älskade hustru. Tillsammans fick de två barn, Stig och Katarina. Birger fick uppleva och lära känna sex barnbarn och intresserat följa dem till vuxen ålder. För ett par år sen blev han också farfarsfar.
Barbro och Birger tog över föräldrarnas jordbruk så snart de gift sig. Då var Birger 23 år och gjorde tidigt förändringar och moderniseringar som krävdes för att driva ett lönsamt familjejordbruk. Hans vana att ta hand om ekonomi och räkenskaper ledde till att Birger mitt i livet bytte bana och blev kamrer i Burträsk församling. Under ett par år fortsatte det finnas djur på gården och Birger var vid sidan av sitt kamreruppdrag så kallad månskensbonde.
Fjällfiske och fiske i Norge var stående semestrar och många år rullade husvagnen. Trots att han fram 86 års ålder bara hade flyttat en gång, och det var ned från övervåningen, fanns nyfikenhet och äventyrslust att se världen. Det tog honom och Barbro på många spännande resor.
Birger hade ett stort engagemang i flera ideella sammanhang inom kyrkan, byn och bygden. Han var en slagfärdig och fyndig person vilket visade sig exempelvis när han höll i klubban vid auktioner eller på byafestens teater. Samtidigt var han väldigt korrekt och hade ordning och reda på hur verksamhet, protokoll och möten skulle skötas. Under flera år hade han förtroendeuppdrag inom kyrkan och var bland annat engagerad i stiftets arbete med kyrkans skogar.
Skogen och dess skötsel hade en särskild dragningskraft och när han blev pensionär fick han också mer tid att ägna sig åt detta. Birger tyckte om att göra saker med sina händer och använde gärna sin hammare flitigt i olika byggnationer. Hans omsorg om skog och fastigheter kommer att följa oss i generationer framåt. Han hade många strängar på sin lyra och projektet att visa byn och den förändring som skett i hemmen senaste 150 åren är ett exempel. Kvinnors Rum, som blev utställningens namn, blev ett populärt resmål för många i flera år.
När orken och möjligheterna förändrades så fortsatte Birger att vara nyfiken på livet och intresserad av vad som hände i omvärlden. Det fanns alltid ett intresse att resonera kring våra olika projekt och funderingar. Vi kommer att sakna de samtalen.
Katarina