Efter en pimpeltur på Norsjön den 20 februari tillsammans med familjen lämnade Bertil oss plötsligt och gick hem till Gud. Vi vill sammanfatta hans liv med några enkla verser.
Det är dags att summera den tid som har gått, äventyr, glädje och möda vi fått.
Nittonhundra fyrtiofem, du föddes i Slind och fick där ditt hem.
Som äldste sonen du jobbade hårt, för bondpojken var ingenting svårt.
Lite regn skulle nog inte skada, du tänkte i slåttern - för då får vi bada.
Men nöjd var du oftast, fick en vuxen kick, när du som sjuåring bakom släpräfsan gick.
Du snickare blev och trivdes med dé, men sen fick du en annan idé.
På Framnäs utbildad du blev i musiken, din fiol och oboe gjorde ingen besviken.
Där uppe i Luleå mötte du Inger, en ring du snart trädde på hennes finger.
Ni lovade trohet inför Gud, i Landskyrkan blev hon sen din brud.
Vi tacksamhet känner för den som du var, positiv, lekfull, en underbar far.
Du byggde båd´ stuga och loge till hus, jagade, plockade bär, gjorde bus.
Tre döttrar, tolv barnbarn på fiske du tog och massor med fisk upp i båten ni drog.
I ungdomens dar frid med Gud du fick, till bönen och bibeln du ofta gick.
Du hade en gåva att predika, pastorskallet gick inte att undvika.
På Vitberget troget var vecka du bad, det var säkert viktigt för Skellefteå stad.
Hemmets dörr var öppen för alla. Det blev böner och samtal vid te och fralla.
I logen i Norsjö i grönt och rött, blev du till slut både gammal och trött.
Men missade sällan en gudstjänst i kyrkan, i bönen och Ordet du hämtade styrkan.
Den dag då du livet hos oss skulle lämna, du tidigt på dagen ett Ord ville nämna.
-Lyssna, du hojtade till mitt i stöket, där vi gjorde frukost i köket.
-Jag vill dela ett Ord med er, om jag får. I Johannes kapitel 14 det står.
-Ha inte oroliga hjärtan, nej, tro på Gud, tro också på mig.
I Faderns hus dit jag nu går, du en härlig boning får!
Att du den dagen dit skulle nå, kunde vi då inte alls förstå.
Det är tomt här hemma, men du kommit i hamn och får vila ut i Herrens famn.
Inger och barnen