Efter en trevlig familjehelg gick Benny och lade sig och vaknade aldrig mer. Han dog fridfullt i sömnen, endast 49 år.
Benny var stadsbo under de första åren av sitt liv innan familjen flyttade till Ersmark. Han bodde med sina föräldrar, en bror och en syster. I uppväxten var han en kombination av väldigt duktig i skolan och mer eller mindre tokiga upptåg med kompisarna. Han var även hockeymålvakt.
Benny bestämde sig tidigt att han ville bli målare. Men på grund av en mopedolycka med bestående men i fotleden fick han efter några år söka sig bort från yrket. Han tog dock allt med en klackspark och kastade sig med liv och lust in i vilket yrke han än provade på.
En extremt begåvad praktiker som han var blev det flera sådana jobb innan han sadlade om och läste till gymnasielärare. Inom skolans värld, på Praktiska Gymnasiet, blev han kvar i många år. De sista åren hittade han dock sitt rätta kall: vaktmästare. ”Jobbet man inte tar med sig hem”. Han trivdes otroligt bra på Byske och Skellefteå Campingar. Där fick han användning av många av sina färdigheter och blev nog lite av en hustomte.
Benny och jag träffades redan när han var 19 år och hade tandställningen kvar. Inte kunde vi föreställa oss då vilket fantastiskt liv vi skulle bygga tillsammans med alla våra barn i vårt kråkslott i Södra Ersmark under de följande 30 åren.
Benny var en stor och varm personlighet. Han var bullrig, tog plats och strösslade friskt med sin dåliga humor. Han hade verkligen ett gott hjärta och ställde upp för alla utan att tveka. Han hade bara två lägen: fullt ös eller raklång i soffan med sin bulldogg på huvudet.
Familjen, och en nära relation till dem, var det viktigaste för honom. Han var mycket stolt över våra fem grabbar. Med självklarhet bjöd han även in svärdöttrarna i familjen och han var en busig farfar till tre små barnbarn.
Men nu har det sista pappskämtet dragits. Och det hesa skrattet har klingat ut. Alldeles för tidigt. Han fattas oss.
Familjen genom Annette