Bengt Enqvist somnade stilla in på Skellefteå lasarett den 12 april efter en kort tids sjukdom. Han blev 78 år.
Bengt föddes i Skellefteå i en tidningsfamilj, som yngsta barn till Simon och Anna-Lisa Enqvist. Simon var verkställande direktör på Norran och Anna-Lisa arbetade på tidningens kontor tills sönerna, Jöran och Bengt, föddes. Hennes far, riksdagsmannen Anton Wikström, grundade Norran 1910.
Bengts barndomshem präglades av öppenhet, generositet och ett stort umgänge. Vänner, kollegor och tidningsmänniskor som gästade Skellefteå var alltid välkomna, man diskuterade politik och journalistik. Redan under tonåren tog Bengt liberalismen till sitt hjärta och han höll de liberala värdena högt hela livet. Familjen bodde i huset på Viktoriagatan där Norran startade och flyttade i slutet av 50-talet till en lägenhet i det nybyggda Norran-huset på Kanalgatan. Här var doften av trycksvärta ständigt närvarande, tidningen både skapades och trycktes i huset.
För Bengt var det naturligt att välja tidningsbanan. Han ägnade hela sitt yrkesliv åt Norran där han började som springpojke och reporter, blev redigerare, nattchef och slutade som administrativ redaktionschef. När skrivmaskinerna byttes mot datorskärmar på 80-talet och när norran.se lanserades på 90-talet var han en drivande kraft i den tekniska omställningen. Som pensionär fortsatte han att skriva krönikor, och han är författare till boken ”Norran – de första 100 åren” som gavs ut i samband med tidningens 100-årsjubileum 2010. Bengt var ledamot i Norrans stiftelse till sin död.
I början av 60-talet träffade han Kajsa Hedmark, de förlovade sig 1965, gifte sig två år senare och fick två barn. Familjen, släkt och vänner var alltid viktiga för Bengt. Han var en ganska lågmäld person med stark integritet och mycket värme. Hans lojalitet och trofasthet mot de nära och kära var orubblig.
Att resa var ett stort intresse, inte minst till solen i södra Europa och till Stockholm där barnen bor. Men varje sommar tillbringade han på sommarstället i Burvik som hans föräldrar skaffade när han var två år. Bengt och hustrun tog över detta hus i havsbandet som blev ett sommarparadis för deras barn och sedan barnbarnen som förknippar Burvik med morfars närvaro, hans nybakta bröd och bullar, humor och trygghet. Närmast sörjande är hustrun Kajsa och barnen Olof och Victoria med familj.
Familjen